Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreställa sig.1 Att däremot skräddarna mera sällan omnämnas under
den äldre tiden torde bero därpå, att kläderna mest syddes hemma,
utan att någon yrkesman behöfde anlitas. I många städer uppväxer
också tidigt en väfnadsindustri af betydande omfattning. 1 2
Väfnads-konsten är ännu länge flitigt öfvad i hemmen, och på landsbygden
ger linet det mest brukade materialet. I städerna är det den mera
värde-fulla och svårbearbetade ullen som utgör materialet för den äldsta,
mera betydande industrien. Ökade fordringar på varan och ökad
efterfrågan leder till att tillverkningen måste omhändertagas af särskildt
utbildade yrkesmän och att en arbetsfördelning utbildas mellan yrkets
olika grenar.
I viss mån kan man säga, att de yrkesmän som utföra ullens första
beredning nämnas tidigare än de egentliga väfvarna. Det måste berott
på att kvinnorna i hemmet under den äldsta tiden kunde ersätta de
senares arbete. I de frisiska, flandriska och nordfranska städerna intog
väfnadsindustrien dock redan på 1000- och 1100-talen en framskjuten
ställning, och därifrån uppstod en betydande export af ylletyger.3 De
flandriska tygerna voro vidt berömda och funno insteg hos den bildade
klassen i länderna rundt omkring. I Tyskland blef Köln tidigt en
medelpunkt för väfnadsindustrien, senare äfven Stendal, Braunschweig,
Soest, Regensburg och Strassburg. I Frankrike märkes Paris och i
England, jämte London, Oxford, Lincoln, York, Winchester m. fl. städer.4
Af industriens utöfvare synas väfvare, valkare och färgare
tidigast varit talrika nog att sammansluta sig. Jämte dessa framträda
snart klädeshandlarna som en betydande korporation. Det är de
stegrade möjligheterna för export som framkalla en liflig handel med
tyger. Det storartade omfång, som denna industri snart tager, och de
1 Pälshandeln upptogs och utvecklades redan på 900-talet af araber. »Körsnär»
(ty. Kurschner) är ock härledt från ett genom dem infört turkiskt ord (Kiirkci).
Boos J2 435.
2 Schmoller 362 ff.; Ashley II2 190 ff; [Inama-Sternegg III: 2 ss. 119ff.;
A. Schuete Gescliichte des mittelalterlichen Handels und Verhehrs zwischen
West-deutschland und Italien (Lpz. 1900) I 112 ff., 117 ff.]
3 Såväl Schmoller (366) som Ashley (II2 243 n. 10) antaga att i vissa af
dessa städer traditioner från gammal romersk yrkesskicklighet kunna ha bevarats.
[Schulte I 128 f. antar detsamma om de italienska städerna].
4 I England voro väfvarna — närmast ylleväfvare och yllevalkare — jämte
bagarna de första handtverkare som nådde en fast organisation. Bedan 1130 funnos
väfvargillen i Oxford, London och Lincoln (Ashley I3 81).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
