Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
indiansed att döda någon utan att tjuta därvid. Et.t rödskinn
liknar en höna som lägger ägg; det måste skrika ut det för hela
världen. Nej, flicka, ni behöfver ej vara orolig. Er far har
kommit lyckligt och väl i väg, och nu antar jag. att han är tio mil
härifrån.»
Harry föreslog nu, att halfva antalet af männen skulle hålla
ständig vakt, hvartill de genast samtyckte. Sex af dem togo sina
vapen, lämnade elden utan att säga något vidare samt gingo att
intaga sina platser på sluttningen.
»Nu Rosie ger ni oss te och en bit mat, och sedan ju förr vi
somna dess bättre. Vi behöfva ha ögonen med oss, då turen sedan
kommer till oss att vaka.»
Klockan toll: voro de uppe igen och gingo ned för kullen. »Nu
Harry,» sade Långe Tom, »skola Lightning, du och jag gå ända
ned, tre andra hålla sig på ett afstånd af ungefär femtio alnar
bakom oss, två äro hos hästarna och två här på toppen.»
Då de intogo sina platser och de män, hvilka. de aflöst,
återvände upp till toppen, sade Långe Tom: »Hör ropen, Lightning!
Rödskinnen hafva hört, att vi flyttat oss, och uppmana hvarandra
att hålla skarp utkik. Jag tänker de äro som en bisvärm omkring
oss här, ty de veta att, om en af oss försöker rvmma på hästryggen,
är det härifrån han måste ge sig af; men de kunna knappast
antaga, att vi äro sådana dårar, att vi skulle försöka det, tycker jag.
Nu går du fem, sex alnar åt höger och ställer dig bakom en klippa.
Du måste se rakt framför dig, i fall det skulle röra sig i gräset,
och lyssna till hvart ljud där till höger, i fall något rödskinn skulle
ämna smyga sig upp till oss där mellan buskarna. Jag går åt
vänster, och Broncho kan taga plats i midten.
Hugh intog sin plats och höll vaksam utkik samt lyssnade
uppmärksamt efter minsta ljud. Framför sig kunde han urskilja
den vidsträckta slätten, på hvilken här och där några låga buskar
växte. Emellanåt föreföll det hans spejande öga, som såge han
någon dunkel massa röra sig, men han visste, att detta mycket väl
kunde bero endast på inbillning. Timme efter timme förflöt. Nu
kom Harry smygande fram till honom och sade: »Om en timme
gryr dagen, Hugh, pass på väl nu; om de ämna ett försök, är det
just nu, då himlen börjar ljusna.
Allt förblef emellertid lugnt, och Hugh kände sig i ej ringa
grad lättad, då det småningom ljusnade vid östra horisonten och
han insåg, att Harrys farhågor voro ogrundade och att intet anfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
