Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han är ondsint», sade Hugh, då hästen lade öronen bakåt
och gjorde ett hastigt och okynnigt försök att hugga mannen i
handen.
»Bara lekfull», svarade denne.
»Jag vill ej köpa honom, utan att försöka honom först; han
kan hafva alla möjliga oarter. Huru mycket begär ni för honom?»
»Den här hästen», sade karlen, »skulle vara lågt betalad med
två hundra femtio dollar, men som jag sade er: vi ha brådtom,
och därför skall jag sälja honom för ett hundra femtio. Hellre
skjuter jag honom, än jag släpper honom billigare.»
»Nåväl, låt oss gå in i salen och tala om saken», sade Hugh.
Den andre karlen stod ännu kvar vid disken, då de inkommo.
Hugh, som visste att det var något oerhördt, att man köpte en häst
utan att iakttaga den öfliga ceremonien att taga in dricksvaror, gick
fram till disken och sade till om whisky för fyra personer. »Om
jag köper hästen», sade han, »blir det endast på ett villkor. Jag
vet ej, hvarifrån han kommit. Den person, från hvilken ni fått
honom, kan ha stulit honom, och så kan jag råka träffa hans forna
ägare. Jag skulle ej alls finna behag i att blifva hängd som
häst-tjuf.»
»Ni vill väl icke säga, främling, att vi stulit honom?», sade en
af karlarna i vredgad ton.
»Visst icke. Han kan ha gått genom många händer, innan
han kom i edra, och ändå vara stulen. Naturligtvis om ni vet
någon här, som kan gå i god för, att ni födt upp hästen eller ägt den
ett par år, är jag nöjd; hvarom icke, kan ni näppeligen begära, att
jag skall nöja mig med ert ord, mer än jag kunde begära, att man
skulle nöja sig med mitt, om jag blef ve anklagad för att ha stulit
den. Icke sant, herr värd?»
»Däremot ser jag ingenting att invända», sade värden. »Det
är högeligen obehagligt att här i landet blifva funnen ridande en
häst, som blifvit stulen.»
»Se här mitt förslag», fortsatte Hugh. »Då dessa herrar ära
främlingar här, föreslår jag, att vi kalla in sheriffen och James
Pawson, som är domare, att de må bevittna köpet och gifva mig
skriftligt på, att de känna mig och att jag i deras närvaro köpt
hästen. Det är ju ingenting obilligt. Om jag då blir anhållen för
stöld, kan jag visa fram detta intyg, och skulle man ändock tviflar
går det an att skrifva till sheriffen och få saken bekräftad.»
De två främmande karlarna utbytte några ord i låg ton, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
