Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifva afton. Sålunda skulle man -ej förr än på tredje dagen
komma underfund med, att han rest till Glasgow, och söka honom där.
Om händelsevis den morgonen eller dagen förut ett ångfartyg
lämnat Glasgows hamn, skulle man antaga, att han gått med det,
och man skulle telegrafera till New-York, att fartyget vid ankomsten
genomletades. Om ingen ångare afgått, och de ej kunde få någon
spaning på honom i Glasgow, skulle de tro, att han farit tillbaka till
Liverpool, och skulle söka honom där på alla af seglande fartyg.
Näppeligen skulle de i något fall misstänka, att han gifvit sig af till
London och öfver till Hamburg för ait där gå ombord. Det skulle ju
ej kunna vara möjligt, om han först farit till Glasgow, som de måste
hafva antagit att han gjort.
Så snart fartyget lyckligt och väl kommit ut från redden,
började Hugh se sig omkring. Andra klassens passagerare utgjordes
hufvudsakligast af tyskar, som sågo välbärgade ut — mest bönder,
hvilka samlat ett litet kapital och foro öfver till Amerika för att
blifva nybyggare i västern.
Där funnos äfven några unga engelsmän, och med en af dem
vid namn Luscombe inledde Hugh inom kort bekantskap. Han
var omkring tjugu år, och Hugh visste snart, att han var son till
en stor godsägare i Norfolk. Han hade under några månader tjänat
vid ett husarregemente, men hade blifvit, som han själf uttryckte
sig, en förfärlig svirare. Fadern hade betalt större delen af hans
skulder, men hade vägrat att uppgöra några, som han ansåg vara
hedersskulder. Luscombe gjorde därför cession och var nu på väg
till Staterna för att flacka omkring där en tid, till dess hans far
»tog reson». »Ett par års ströfverier och hårdt arbete därtill skola
ej skada mig, och sedan skall nog farsgubben mottaga sin förlorade
son med öppna armar. Bäst som sker; vid regementet hade jag
aldrig kommit ifrån den gamla trallen.»
Hugh gaf ej sitt förtroende så hastigt, men innan resans slut
hade han likväl sagt Luscombe skälet, hvarför han lämnat England.
»Ja, ni gjorde alldeles rätt», sade Luscombe, »då ni knuffade
omkull den där råe karlen, och om ni knäckte nacken på honom och
gjorde er tant till änka, har ni ingenting att förebrå er.
Emellertid tillstår jag, att det är behagligare för er, om han kommer sig,
som jag tror han gör, ty annars kommer det att dröja om länge,
innan ni kan visa er i hemmet. Men det får ni veta, då vi varit
i New-York ett par dagar. Om tidningarna med nästa post ej säga
något om saken, kan ni vara säker på, att han kommit sig. ’Egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
