Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det skulle roa mig mycket, tant, men gärna ville jag stanna
här en fjorton dagar först, om ni tillåter. Min pony behöfver
öf-ning, säger Jim; han har varit ute på bete nu i flere månader, och
för resten glömmer jag bort att rida, om jag ej öfvar mig.»
Sålunda var Hugh under de närmaste fjorton dagarna ute från
morgon till kväll, antingen ridande eller seglande, och sedan reste
han med sin tant söderut för att tillbringa den öfriga tiden af
ferierna i Devonshire och Cornwall. Det var en förtjusande tid för
honom, ty hans tant tillät honom att segla och göra utflykter
alldeles efter behag. Hon tog alltid rum med utsikt öfver hafvet och
hade sitt nöje i att hela dagen sitta vid det öppna fönstret; sällan
gick hon därifrån förrän framåt aftonen, då hon gjorde en
promenad med Hugh. Ibland var hon ute med honom på långa åkturer
i en pony vagn, men sällan föreslog hon dessa promenader.
Som Hugh litet emellan sammanträffade med skolkamrater och
alltid strax efter ankomsten till ett ställe inledde bekantskap med
båtsmännen och fiskarena, hade han aldrig tråkigt. I början tyckte
han nästan synd om sin tant och ville öfvertala henne att följa
honom ut, men hon försäkrade honom, att hon var nöjd med att
vara ensam och njuta af utsikten öfver hafvet och inandas den
balsamiska luften.
»Jag har ej haft så roligt, Hugh, sedan jag var flicka,» sade
hon en dag mot slutet af ferierna.
»Det gläder mig ofantligt», sade Hugh. »Jag har också haft
förskräckligt roligt, men jag har alltid tyckt, att ni, tant, skulle
hafva tråkigt.»
»I engelsmän förefallen aldrig lyckliga, 0111 I ej ansträngen er;
men det är icke vårt begrepp 0111 lycka. I de varma länderna
finner man sitt nöje i att sitta stilla, samt efter dagens hetta göra en
promenad och att höra på musik, just som vi gjort här. Dessutom
har det varit roligt för mig att se, att du varit lycklig.»
När sommarlofvet var slut, återvände Hugh till Rugby och
Lola till Cumberland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
