- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
58

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjöarna; därifrån färdas vi öfver prärien och vada öfver Lilla
Vindströmmen, följa vidare uppför Sage Creek och slå nattläger vid
Buffelsjön. Därifrån måste följa deras spår.»

»Och hvar behöfva vi börja att hålla utkik efter
rappa-herna?»

»De kunna finnas på andra sidan nästa höjd; man kunna aldrig
vara säker. Rappaherna vara liksom torrt löf; som drifva för
vinden. De ströfva så långt söderut som till emigrantvägen och
hafva många gånger anfallit karavanerna. Från i morgon måste vi
alltid hålla utkik efter dem och släcka våra eldar före mörkrets
inbrott.»

Tom hade lagt märke till huru noggrant den unge indianen valde
bränslet för deras lägereldar. Han sökte omsorgsfullt utefter
flodstranden efter drifved och undvek sådant trä, som innehöll sah
Tom hade erbjudit sig att hugga litet bränsle med den yxa,
som han hade fäst vid sadeln, men Jagande hunden skakade på
hufvudet.

»Inte duga, inte duga», sade han. »Göra väldig rök; rök
mycket dålig.»

Tom trodde, att det ris, som han tänkt hugga, skulle
åstadkomma sådan rök, som kunde gifva dålig smak åt köttet, som
hängde öfver elden, men då indianen tilläde: »Väldig rök, rödskinn
se lång väg», förstod han, att Jagande hunden hade valt bränslet
så omsorgsfullt för att undvika hvarje rök, som kunde väcka
indianernas uppmärksamhet på långt håll. Det var hans första lektion
i konsten att vara försiktig; och då mörkret inbröt, såg han sig
omkring åtskilliga gånger och väntade nästan att få se några
framsmygande indianer. Men hans kamraters sorglösa sätt öfvertygade
honom, att de icke behöfde frukta någon öfverrumpling.

ETter måltiden samtalade indianen med Jerry om den väg, som
de sannolikt måste följa. Guldgräfvaren hade aldrig förr varit i
denna del af landet; och det var endast mycket få hvita män
— med undantag af pälsjägare, hvilka gift sig med indianska
kvinnor — som framträngt i denna den vildaste delen af Klippbergen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free