- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
457

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De unga militärerna hälsade och bugade, den
långa herrn, som var bankdirektör, smålog och nickade
vänligt och vårdslöst på samma gång, och de båda unga
flickorna böjde än på de vackra nackarne, än höjde de
en smula pä de fint penslade ögonbrynen, så som unga,
väl uppfostrade damer pläga hälsa nu för tiden, alt efter
som bekantskapen är ny eller gammal, flygtig eller mera
konstant. Derpå satte de sina charmanta perlemorkikare
för de vackra ögonen och började mönstra salongen för
att upptäcka fruntimmersbekanta, väninnor från balerna
och supéerna, och nu nickades det och småskrattades
och hälsades till höger och venster. Man såg att de
voro baldrottningar och rysligt afhållna af alla sina unga
väninnor, om för deras egen skull eller för faderns
millioner, det blef nu en särskild fråga, som inte hör hit.

Mycket annat fans nog också att gifva akt uppå
framom rampen; men dels upprepas det så ofta, dels har
det intet närmare sammanhang med den lilla historia,
som här är i fråga, och vi kunna derför gerna hoppa
öfver den vidare skildringen af salongen. Endast så
mycket torde dock böra tilläggas att målsmännen för
kritiken suto färdiga på sina platser; de som hyllade
den nyare riktningen med tydlig förväntan i sina annars
trötta och uttråkade ansigten; de deremot som, af ålder,
vana och grundsats, endast erkände den gamla, buro
redan på förhand ett åskmoln öfver ögonbrynen, och de
surmulet neddragna mungiporna tydde knappast på
något särdeles mildt domslut öfver den nyförsökande
författaren.

Bakom kulisserna rådde denna nervösa, halft
feber-aktiga brådska, hvilken al tid åtföljer en första
representation. Regissören lade sista handen vid bordens,
sto-larnes och soffornas placering, stälde småsakerna på
spi-selkransen i en väl beräknad oordning, tittade emellanåt
ut genom ridåhålet för att se om det skulle bli’ fullt
hus, hade egentligen ingen tid att se efter de
uppträdandes grimering eller om de voro rigtigt klädda, gaf

Fr an 8 Hedberg: Stockholmslif.

20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free