- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
453

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

golfvet med ena handen i det yfviga, gråsprängda håret,
och den andra fäktande i luften, som om han velat
schasa bort några näsvisa flugor, eller också slunga bort
några vansinniga tankar.

— Hvad är det med dig*? — utbrast Ulla
förvånad, i det hon tvärstannade på tröskeln och spände
ögonen i brodern.

— Hvad i helvete hade du inne att göra? — röt
brodern, i det han rusade emot henne med knuten hand,
som om han velat slå till henne.

— Jag ville bara hindra dig- att begå en dumhet!

— svarade systern i det hon såg honom lugnt i
ansig-tet utan att blinka.

— Det angår dig inte, det — — det–-

— Joho, det angår mig, och så länge jag lefver
så skall det aldrig i evigheten ske! — fortsatte Ulla
lugnt som förut; — skäms du inte, gamla karlen! Och
en sån der flicktossa, en aktris j–-en–en —- —

— Det angår dig inte, säger jag! Och nu skall
hon bli min och du ska’ ur huset, det ska’ jag visa
dig! — skrek Holmer aldeles utom sig, — om jag
också skall — —

— Kasta ut mig, kanske? — bifogade Ulla hastigt
och med stigande häftighet, i det hon gick aldeles under
ögonen på honom, — men det skall du visst inte
be-höfva! Skall hon in i huset, så går jag sjelfmant;
men det kan du vara lugn för, att kommer hon hit, så
kommer olyckan hit med detsamma! Du är för gammal
för en sån der slinka, och slutet på visan blir att en
vacker dag så kastar du dig i strömmen eller hänger
dig i kakelugnssnörena, och det vill jag hvarken se
eller vara med om. Tro du mig: galna kattor få rifvet
skinn, och när du hänger der en vacker dag, så ska’
jag skratta åt dig till på köpet och ro-o-pa: det var
rä-ätt å-åt dig, din ga-amla to-ok!

Och med ett gapskratt som slutligen öfvergick till
snyftningar och tårar, kastade Ulla sig ner på soffan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free