- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
291

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

torftigt aflöstes af den antingen norr- eller söderifrån
kommande ångbåten, på hvars halfdäck en eller annan
långskranglig engelsman eller undersätsig och skräflande
tysk prof ryttare blott för några få ögonblick kunde
fängsla uppmärksamheten hos de på stranden bidande
grupperna, hvilka med och utan synglas på näsan ifrigt
letade efter något som de kunde uppsluka, för att
sedan under form af samtals- eller sqvallerämne, återgifva
det behörigen omtuggadt, genomältadt och utstoiferadt
antingen inne i societetssalongen under en dans eller
ute på flustret vid ett glas punsch eller en bricka med
cognac och vatten. Man såg hela dagen spridda
kotterier som möttes, stannade och samtalade i gathörnen
och på strandpromenaden. Det drog en hel folkvandring
förbi huset der den spanske professorn bodde, och sedan
den väl sett sig mätt på de tomma fönsterna med de
nedfälda persiennerna, begaf den sig vidare längre^uppåt
staden, till brukspatron Ståls hemvist, och der. ungefär
lika litet var att skåda.

En och annan af badortens honoratiores såg man
styra af in genom de respektive portarne till ofvannämda
hus, dröja några ögonblick derinne och sedan komma
ut igen med betydligt snopet utseende, fastän minen
redan inne i portgången med framgångsrik verldsvana
ombyttes till något mystiskt och högvigtigt, som mycket
väl af de mötande eller utanför stående kunde tolkas
så, att den mannen eller den damen visste ofantligt
mycket om det som passerat, fastän medfödd
taktfull-het och nyss aflagt tysthetslöfte förbjöd den högst
aktningsvärde personen att annat än i ett »Hm! hml» —
eller »Jo! jo!» eller »Ja, hvad sade jag?» — gifva en
antydning om att något högst förunderligt, ehuru väl
ingalunda oväntadt hade inträffat.

Eram på middagen sågos grupper af elegant klädda
damer begifva sig af till det hus uppe vid torget, i
hvilket friherrinnan bodde. De flesta hade med sig
buketter, mer och mindre dyrbara, och alla voro på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free