Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Har då du känt det så? — sporde den unge
mannen med darrande stämma, i det han slöt henne
närmare intill sig.
— Ack nej, nej! aldrig! aldrig! — utbrast
Dolo-res, liksom i ett utbrott af förtviflan, — och ändå, —
em naturens röst, om blodets — —
— Hvad menar du? — Du yrar säkert! Du är
sjuk!
— Om — o Ernesto! jag vågar knapt uttala de
förfärliga orden, som, om de voro sanna, med ens skulle
göra slut på hela vår lycksalighet, och störta oss i en
afgrund af elände och förtviflan! — om vi skulle vara
syskon! —
Hon uttalade de sista orden så tyst, med en så
djup rysning af fasa, att han knappast kunde uppfatta
deras ljud; det såg ut som om han mera gissade till
dem än kunde uppfånga dem från hennes läppar.
— Syskon! — upprepade den unge mannen, i det
han for tillbaka som om ett våldsamt slag fallit ned i
hans ansigte, — syskon! Dolores, hvem har sagt dig,
hvem har kastat en så gräslig misstanke i din själ?
Men det är ju vansinne — det är ju omöjligt! Vi
syskon?
— Du vet då ingenting? Din mor har då icke
sagt dig–— —?
— Hvad skulle hon ha’ sagt? Förklara dig,
Dolores? Säg ut, om inte jag skall tro att alt detta är
en elak dröm, ett gräsligt spöke som skrämmer dig
till vanvett! Hvad skulle min mor hafva sagt mig?
Den unge mannens röst var som förvandlad; den
milda, friska klangen i den var försvunnen, och den
skar nu dof och skarp genom den fuktigt varma
nattluften och öfverröstade både de tunga suckarne och det
aflägsna bruset ute ifrån hafvet, och de tid efter
annan frambrytande tonerna från båtflottiljen inne på
fjärden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
