- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
274

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Då? — upprepade modern med oroligt
spörjande blickar.

— Då resa vi i morgon, om din förmodan är sann,
min far! — svarade Dolores, i det hon hastigt skyndade
in i sitt rum, och stängde dörren om sig, lemnande de
båda makarne qvar i ett tillstånd af oro och
nedslagenhet, som lättare låter sig tänkas än beskrifvas.

5.



Det var ett härligt Augustimånsken, och den breda
fjärden utanför badorten afspeglade i sitt rörliga vatten
de mångfärgade lyktorna från segelbåtarne, som i långa,
oregelbundna rader rörde sig framåt för halffylda segel,
följande efter den båt i hvilken den vid platsen
engagerade messingssextetten var placerad. Nästan alla
bå-tarne voro ute, och bänkarne och sätena vid
strandpromenaden voro upptagna af promenerande som af en eller
annan orsak föredrogo att från land åse den pittoreska
anordningen af denna venetianska båtfärd eller regatta
i miniatur. Månen stod ännu tämligen lågt öfver östra
landet, der den kastade trolska halfdagrar öfver de kala
bergen på andra sidan sjön, och drog ett långt, vattradt
band af gult med inväfda silfvertrådar långt ut på
fjärden, der det af bröts, för att sedan fortsätta längre inåt
stranden, der likväl de sqvalpande vågorna voro
bredare och större, så att något sammanhängande band
icke längre kunde väfvas af den vandrande drabanten
deruppe, utan han i stället nöjde sig med att då och
då skjuta in en bred inslagsända af silfver i den
grundare vikens grönvattrade duk med sina svarta och gråa
ränder, åstadkomna af de återspeglade föremålen på
stranden. En och annan friskare vindstöt strök
emellanåt in från öppna sjön utanför berguddarne, tog
lekfullt tag i de kulörta lyktorna och slängde dem af och
an, så att de också för några ögonblick sökte härma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free