Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter någon främmande verld den de voro innerligt
liknöjda om att få tag uti. De slappa ögonlocken föllo
till hälften ned öfver de utstående ögongloberna, för att
efter upprepade, mer och mindre långvariga, spasmodiska
ryckningar höja sig igen, fastän nästan altid i otakt
och så att det ena stod på halfspänn, när det andra
var antingen aldeles uppdraget eller också komplett
nedfallet som locket öfver en tom bytta. Denna
egendomliga ögonlocksexercis gaf mannen vid hastigt påseende
ett uttryck af för detta slughet eller illmarighet, —
men lät man icke lura sig af skenet, utan såg närmare
på honom, så märkte man i stället att det var den mest
omaskerade idiotism som med en frimodighet, värd ett
bättre innehåll, uttalade sig i den stirrande blicken och
de slappa, hängande dragen.
Och dock kunde en skarp observator hafva upptäckt
spår af försvunnen manlig skönhet i detta ganska
märkvärdiga ansigte. Man kunde godt tänka sig att när
huden ännu spände sig oskrynklad och elastisk öfver de
nu temligen synbara kindknotorna, och att när
ögonlocken i en skäligen aflägsen forntid hyllat en mera
utvecklad likställighets teori, samt när ögat haft, om icke
några särdeles upphöjda känslor, dock åtminstone några
upplågande, lifliga begär att sqvallra om, så skulle den
nu så karrikaturmässiga företeelsen mycket väl kunnat
passera för en vacker karl, och kanske varit farlig nog
för vissa medlemmar af det kön som man förr i
verl-den kallade det täcka, men som nu alt mera börjar äflas
att i stället förtjena tillnamnet: det starka. Man antog
nämligen också att den tiden hade kanske bröstet varit
lika framstående som nu den rundade magen, och att
det nu alt mera raknade håret hade krusat sig öfver
den visserligen betydligt smala, men i stället så mycket
högre pannan, på hvilkens nedre del ett par uppdragna
smala ögonbryn talade om en förvåning som aldrig hade
yttre orsak eller inneboende lust att lägga sig, utan altid
stod der som ett gapande frågetecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
