- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
217

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Och på det sättet tror ni er kunna afväpna en
kärlek sådan som min, en galenskap sådan som min?
Ja, ty jag är galen i er! Jag har varit det från
första stunden jag såg er, och jag har svurit att ni skall
bli min, att jag skall rycka er ifrån det der
dumhuf-vudet som ni kallar er man och som ni tror er älska,
men som ni fördrar endast af vana! — Hör ni, jag
älskar er och ni måste älska mig tillbaka, ja, ni gör
det; ni söker förgäfves dölja det under denna antagna
köld, detta förolämpade, stolta väsende, som döljer helt
andra känslor än förakt och likgiltighet!

Men nu, i detta kritiska ögonblick, visade den lilla
frun först rätt hvilken äkta qvinna hon var. Med
nästan öfvernaturlig styrka trängde hon våldsamt undan
den ångest som fattade henne, och i det hon låtsade
lyssna neråt vägen som icke var långt nedanför,
hvi-skade hon hastigt:

— Tyst! det kommer någon! Låt mig gå, så att
ingen misstänker något, och kom efter om en stund —
vi träffas nere på vägen.

— Men, — hviskade han tillbaka, bländad af denna
hastiga förändring, som för honom öppnade utsigt öfver
ett förtjusande perspektiv af tillfredstäld fåfänga och
obegränsad segerglädje, — svara mig först —

— Nere på vägen skall ni få mitt svar! —
fortfor hon på samma sätt som förut, och skyndade utför
gångstigen med klappande hjerta, och medan han stod
qvar deruppe nästan svindlande och berusad af det
hastiga ombytet i hennes ton och blick, flög hon ned
utför den sluttande vägen med snabba steg och var inom
kort framme vid qvarnen, då hon med isande
förskräckelse hörde snabba steg efter sig uppe på höjden, men
också, med detsamma till sin outsägliga glädje fann sina
systrar och den unge löjtnanten stående der nere och
väntande på henne, fastän ännu på tämligen långt
af-stånd.

Fr an 8 Hedberg: Stockholmslif.

10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free