- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
185

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ket att se, och så måste jag helsa på alla mina
flick-bekanta! Och så får jag lof att ha’ min nya klädning
sydd medan jag är deruppe — ja, vet du snälla Gustaf,
det kan omöjligt hinnas med al ting på mindre än en vecka.

— Ja, då lär du alt få stanna efter mig, ty en
hel vecka kan jag omöjligt vara hemifrån.

–-Stanna efter dig? — utbrast lilla frun med
förvåning, i det hon satte ner sina små fötter på golfvet
igen och lutade sig fram emot honom, — och det tror
du att jag skulle kunna?

— Ja, hvarför skulle du inte kunna det? —
frågade mannen med en liten skiftning af missnöje i
stämman, — du har ju din mor och dina syskon att vara
med, så nog kan du väl stanna der några dagar utan mig?

— Och det skulle du verkligen vilja, Gustaf? —
frågade lilla frun med mycket allvar i rösten; — du
skulle verkligen kunna resa hem helt lugnt och låta mig
vara ensam q var i Stockholm?

— Inte gjorde jag det så gerna; men om du hade
nöje derutaf, hvarför skulle jag sätta mig emot det?

— Hvarför? hvarför? — utbrast lilla frun alt
häftigare, — der för att — — att — — säg mig Gustaf,
skulle du inte vara rädd för att lemna mig så der vind
för våg i en stor stad, skulle du inte kunna frukta att

— — att — åh det är förfärligt! Du bryr dig inte
0111 mig det allra minsta, när du kan tala på det sättet!

— Nej, min snälla Fanny 1 Hvad är det nu för
idéer som flugit i hufvudet på dig? Hvarför skulle jag
vara rädd? Hvad skulle jag väl frukta? Jag har ju
så många gånger sagt dig att jag hyser förtroende till
min lilla hustru, och när man hyser förtroende —- —

— Förtroende! Ahja, det är mycket vackert, det
der! Men det är inte förtroende, det är likgiltighet!
Om du reste ensam in till staden och vore der några
dagar, så skulle jag inte ha’ ett ögonblicks ro! Jag
skulle göra mig alla möjliga föreställningar — den ena
värre än den andra!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free