- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
154

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Knut, som om vintrarne var inackorderad i
Stockholm och gick i sjunde klassen i latinläroverket, steg
nu fram och bockade sig för Laura, i det han stammade
mycket förläget: — Och häl . . . hälsan framför alt!

— Ah, men det är inte jag, vet jag! — snäste
systern förargad.

— Stackars gosse! — utbrast modern, — han ser
så fasligt illa utan glasögon, och dem tappade han i
går afse! Här är fru Hult, Knut lilla! — sade hon
derpå, — i det hon vände honom emot lilla frun, som
bet sig i läppen för att kunna hålla sig för skratt.

— Och häl . . . hälsan framför alt! — stammade
gymnasisten, i det han bockade sig och lemnade fram en
liten bukett, som Fanny tog emot och gick till bordet
med, för att under tiden försöka att skaffa sig den
nödvändiga kontenansen och kunna hålla sig alvarsam.

— Ursäkta honom, lilla snälla fru Hult, -—
fortsatta frun, — han är så fasligt närsynt; men så har
han inte läst menskligt heller! Han skulle då kunna
ta’ studentexamen om det så vore i morgon dag, det
säger åtminstone prosten!

— Jaha, det är väl möjligt, det! — sade nu
kron-fogden, hvilken hittills tegat som ett godt barn, — men
si ta’ mig sjutton han kan skala en potatis sjelf, inte!

— Hvad är det du säger, min gubbe ? — frågade
frun i mycket mild ton, men med en blick som
innebar både peppar och salt, — jag tycker det voro mycket
bättre att du gratulerade lilla frun!

— Jaha, det har du rätt i, Dora, ha ha ha! —
skrattade kronfogden med en sorts krampaktigt skratt, i
det han steg fram ett par steg från rotmattan vid
dörren, der han hittills varit stående, och räckte frun en
stor grön bukett med en utslagen pion midt uti, — se
Dora har al tid rätt, ska’ jag säga! — emellanåt! —
tilläde han med en hostning, hvarpå han gjorde en
klumpig bugning och fortsatte: — Mjuka tjenare! Har
den äran — — hm! hur var det nu — jag satte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free