Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad vill Karin? — fortsatte lilla frun med
lidande ton, i det hon fortsatte att låtsas titta i den
upp och nervända boken, — hvad är det nn?
— Jag ville bara höra hur det är med den
välsignade hufvudvärken — svarade denna med den
pjoll-rande ton, som äldre menniskor bruka antaga mot små
barn som de kela med, — och så ville jag fråga om
inte en kopp varmt kaffe — —
— Nej tack, Karin! jag vill ingenting ha!
— Bara en enda, liten mun! — envisades Karin,
i det hon stack fram koppen till henne, — en sådan
der liten, liten mun, som lilla fruns egen! Ah, seså,
försök 1 det ska’ bestämdt göra godt!
’— Nej! jag vill inte ha’ något; låt mig vara i
fred! — envisades lilla frun, i det hon vände bort
huf-vudet och såg aldeles obeskrifligt lidande ut.
— Stackare mej, är hufvudvärken så svår? —
fortsatte Karin, i det hon fäste en blick af det
djupaste medlidande på den lilla uppkrupna gestalten, -—
och så får hon ligga här ensam och ingen menniska
bryr sig om det lilla fattiga lifvet, utom hennes gamla
dadda; men hon kan gunås ingenting göra hon, utom
att beklaga lilla frun! Jo det här det är en
födelse-pag, det! Herre min skapare, hvem kunde tänka sig
det för ett år sen, när förlofningskalaset var? Men
jag sa’ altid till majorskan, jag — få se hur det der
går, sa’ jag, för är det menskligt, sa’ jag, att ställa till
förlofningen på en fredag!
— Kära Karin, låt mig vara i fred för det der
gamla skrocket! Förlofningen skulle ju ske på min
tjugoandra födelsedag, det ville både jag och Gustaf!
Och hvad gjorde det att det var en fredag?
-— Hvad det gjorde? — Ser lilla frun, såna rara
kringlor jag har bakat — sockerkringlor, som enkom
skulle vara åt henne, — hå hå, jaja! Hvad det gjorde?
Jo, tro mig, att det gjorde mycket, det! Di små säga
hvad di vill om skrock och tocke der, men jag vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
