- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
73

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hos honoin hade hon det bättre än hos de andra, och
mor sjelf var nästan litet betagen i pojken, på samma
gång som hon var afundssjuk på Pia, som ntan alla
vidare omständigheter skaffat sig två dngtiga pojkar utan
att vara gift, då mor Larsson sjelf deremot aldrig
kunnat komma längre än att få en flicka, som hon bara
hade omtanke och bekymmer för.

— Men så der ä’ det! — brukade hon säga, i
det hon vaggade den faderlöse pojken, medan modern
var ute på arbete, — tockna der, di ska’ få di, hvad
en ärlig mans hustru får titta efter, fast hon har fört
ett hederligt lefverne i alla sina dar!

2.



Klockan hade nyss slagit elfva när det sista
lieslaget var gjordt och ängen låg der blågrön i solskenet
genom alla de samlade blomvippoma på gräset hvilka
nu i långa rader lågo och dallrade i det starka ljuset,
medan det först slagna redan hade börjat vissna af den
starka solvärmen, och hade börjat få en gråaktig
färgskiftning. Slåtterkarlarne stannade, stödda på lieskaften,
och torkade den ymniga svetten ur sina rödbruna
an-sigten, och Anders Larsson sjelf satte sig pustande på
en sten och ropade åt Klas;

— Gå efter kopparflaskan, Klas, så får jag se
om det är en slick svagdricka qvar i’na! Hå! det var
rent håken hvad sola gassar pål Det är rakt som en
skulle sitta i en bakugn!

— Då skulle I ha’ känt på ekluten borta i
Nyol-jins! — sade Söderman i det han lade sig omkull i
gräset, — der va’ det så hett, så sockret rann som
sirap ur sockerrörena när niggrarne skar åf dem! Och
en dag när jag råka te’ och klifva barfota på en
jern-vägsskena, så fick jag brännsår åfena, »än» gick och
halta’, god dämma mej, i feiften däs — vet ni livad
det var ni, edra strömmingsstrypare?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free