Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter hennes hufvud sjönk ned mot hans skuldra, der d^
blef liggande i all sköns ro till dess hon hunnit lugna
sig något, hvilket dock icke lyckades allt för snart.
— Seså, Anna lilla, — liviskade nu Viktor, i det
han slöt henne närmare intill sig, — säg mig nu livad
det är som passerat här i qväll.
— Hon ville sälja mig der nere!— svarade den
unga flickan nästan tonlöst, i det hon ännu djupare
böjde ner sitt hufvud.
Han gaf till ett utrop af häpnad och af sky och ville
rusa upp; men nu var det hon som höll honom q var, i
det hon slog armarne om hans hals och tryckte sig så
tätt intill honom, som om hon fruktat att icke ens denna
fristad var henne säker nog, och i af brutna ord, ibland
dröjande och långsamma, ibland feberaktigt brådskande
och öfverstörtande hvarandra, omtalade hon huru den
usla drinkerskan, som hon hade skammen och sorgen att
kalla sin moder, hade velat kasta henne i armarne på
den gamle mannen, som på förmiddagen varit inne i
boden, och som, när Anna kom hem narrad af det falska
budet om moderns försämring, hade väntat henne inne
hos denna, medan en hyrvagn stod posterad några
stenkast derifrån nära det gamla Klas på hörnet, der nog
många hyrvagnar förut stått väntande i samma ärende.
Hon omtalade huru den gamle syndaren under masken
af den vackraste faderliga ömhet hade velat draga
försorg om både henne och modern, huru han hade lofvat
att föra Anna till ett komfortabelt hem, der hon skulle
vistas under namn af en aflägsen slägting till honom,
och huru hon varit nära att låta narra sig af hans
spelade välvilja, till dess den halfdruckna modern under
någon förevändning lemnade dem ensamma i rummet och
han kommit emot henne med öppna armar och ett
afsky-värdt leende kring den tandlösa munnen, och velat draga
henne ned på sitt knä; huru hon då utom sig af af sky
och förfäran slagit honom i ansigtet, så att glasögonen
krossade fallit ner på golf vet, och derpå skyndat sig ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
