- Project Runeberg -  Rospiggarna. Folklustspel med sång i fyra akter /
63

(1884) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■ ■

frun. Tack, hur mår Österman sjelf?
österman. Hå jo, det rifver håf! . . . ’Ar ’erskapet
sufvit godt på natta, då?

frun. Ja, jag sof som ett godt barn.
laura Jag knude iute sofva för åskan . . . och
så var det så mycket mygg.

österman. Ja, di karribla myggerna, det ha" då
hett frat! Hakta sig hå kasta håf sej lakane’, lilla
mamsella, for då biir ’on halt marmererader på bena.
(laura stiger upp förlägen och går uppåt grindm. Frun
hostar. Han ser förvånad än på dm ma än på den
andra.) ’Ar myggen biti’ua då?

frun. Nej, men Österman får vara litet noga i
sitt tal . . . hon är blyg, skall Österman veta.

österman. För moj, som hä’ gammal? . . . (efter
en paus.) Det ser skräpigt hut på gårn, men det hä’
nu för den ’är haktion hetter Lotta!

frun. Ja, kära Österman, det var ju för sorgligt!
österman. Hocke’ då?
frun. Att lion skulle dö.

österman (lugnt). Jaså? . . . Jaha! ... Ja so, vi
gjorde då halt hvad göras kundo, förstås, . . . för vi
både stöpte och läste ofver’na, och kloka gumman ’ade
vi ’är från Kihala, hå ’on gaf ’enna både svinhister
ha bomholja med krut hi, mon dot var habslut, det.
frun. Hade ni ingen doktor här?
österman. Nä-cj, hvad var det lönt? När hinto
Rihalagumma1 kändo bot för ’et, så! . . . På sistone
tänkte jag händå ta’it doktoru från Norrtälje, ... ja,
det förstås, det var då mäst ’Anna som var henveten
på’t, hå fast dot var midt hi vårbrådska, så tänkte
jag spänna för hå fara heftern, . . . men då tyckte
Lotta själf hatt dot hinte var värdt te kasta hut de
pängarna, för hen ska’ ju hi halla fall dö, tyckte ’on,

. . . hå så brydde vi hoss hinte horn ’et. . . Och dog
gjorde ’on, hutan hatt doktorn kora, hå’ gla’ var jag
höfver hatt det blef hinbespart, te’ minstingen.

laura (från grinden). Mamma, skall vi iute gå
ner till sjön litet?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfrospigg/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free