- Project Runeberg -  God Son och god Soldat eller Hjertat på rätta stället /
77

(1868) [MARC] Author: Franz Hoffmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77

rörelse blef än blek, än röd samt darrade i bela kroppen,
han som aldrig hade darrat inför den helaste fiendtliga
kanoneld. "Fägnar mig rätt mycket, att de äro här", sade
Fredrik den Store, "och sådaua der kära gäster lara väl
också vara houom sjelf välkomna. Genera sig icke för
inin skull, ntau gör i sin sak, huru honom lyster!"

"Ack, Gud! Om Eders Majestät verkligen tillåter",
stammade Fredrik Hammer, "jag kan sannerligen icke
låta mina gamla föräldrar längre stå utanför dörren."

"Nå, så låt släppa iu dfiin då", sade konuugen och
fästade dervid en skarp blick på de församlade gästerna,
af hvilka somliga ej kunde afbålla sig från ett spefullt
liåuleeude.

1 ögoublicket sprang Fredrik upp af stolen, vinkade
åt en betjent att införa de iiya gästerna och störtade dem
till mötes med ett högt anskri ar glädje, då han I dem
verkligen igeukände siua gamla föräldrar och sin morbror
Conrad. Han flög sin mor om halsen, omfamnade under
glädjetårar sin far och sin gamle morbroder, och tycktes
under ett par miouter alldeles glömma bort, hvilken hög
person ban hade till gäst i sitt hus. Alorbrodren måste
slutligen erinra honom derom; ty ärven föräldrarne tänkte
1 sitt glädjerus ej på någonting annat äu deras dyre,
älskade son, hvilken Gud så nådigt hade beskyddat i alla
krigets faror.

Fredrik kastade nu en förlägen blick på siua ännu
alltjemnt hånleeiide gäster, men fattade derpå ett hastigt
beslut, tog en af föräldrarne i hvardera handen, ledde dem
fram till konungen, som med synbar rörelse hade åskådat
deras återseende, ocb kastade sig till hans fötter.
/ "Eders Majestät!" stammade han, under det ännu en
glädjetår tillrade utför hans kiud, "detta àr min far, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfgodson/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free