- Project Runeberg -  Valda noveller /
272

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleopatra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•g. i "xrgag"1*>•

__PAUL HEYSE_

digt sätt sökte visa mig, att det var blott för mig, hon
fanns till i världen. Ack, käre vän, hur egensinnigt,
hur tyranniskt, hur otacksamt är ej vårt hjärta 1 Kan
du tro, att hennes gränslösa hängivenhet aldrig kunde
uttränga den tryckande känslan av främlingskap, som
strax från början varnat mig för henne? Att mitt
under ruset en punkt inom mig förblev kall och nykter
och en stämma tillropade mig: hon är ej din på annat
sätt, än en skön slavinna tillhör sultanen, och därför
måste det förr eller senare taga slut, liksom en saga
ur Tusen och en natt, som åter försvinner för en, då
man läst ut den, och som icke kan utfylla ett liv, icke bli
vårt allt och enda? Och så ruvade jag över olycksaliga
tankar, huru jag skulle bete mig för att göra mig
um-bärlig för henne, till och med om det också endast
kunde ske för det pris, att hon lärde sig hata mig.

Du kan föreställa dig, hur denna söndring i mitt
sinne förbittrade all glädje för mig. Jag visste, att vi
slutligen måste bli olyckliga, om vi fortfarande levde
tillsammans. Och dock, huru skulle jag kunna ha
hjärta till att skilja mig från henne, då hon endast
tycktes leva för mig? Därtill kom, att jag just under
dessa sagodagar i Paris med en för mig själv gåtlik
oro började tänka tillbaka på Cecilias barnaögon, som
en gång blickat så allvarliga efter den unge fänriken.
Ett porträtt av den nu vuxna unga flickan, som min
mor icke utan hemlig avsikt, såsom jag väl visste,
tillsänt mig, förvarade jag i det hemligaste facket i mitt
skrivbord, för att blott alltför ofta framtaga och under
växlande känslor betrakta det. En gång överraskade
mig Virginie, såsom även jag kallade henne, i ett
sådant obevakat ögonblick. För att icke såra henne, sade
= 272 "

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free