Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleopatra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■g "WTg^p I fi < l-
_KLEOPATRA_
henne sitta på en bänk, med en korg violbuketter i
knät. Det främmande i ansiktet med dess sällsamt
österländska typ väckte genast min uppmärksamhet,
och jag gick, utan att akta på de andras skämt, fram
till henne och frågade, genom vilka öden hon kommit
att föras till Paris. Genast då hon slog upp de stora,
sorgsna ögonen emot mig, genombävade mig en
sällsam känsla av deltagande, som drev mig att taga hand
om henne, då det stod skrivet i hennes ansikte, att hon
var olycklig. Men på samma gång hölls jag tillbaka
av en ännu starkare makt från att tydligare visa, vad
jag kände. Jag frågade henne blott, medan jag köpte
en bukett, vad hon hette. ’Kleopatra,’ svarade hon, med
denna röst, som du ju själv har hört. De andra sade
henne allahanda vackra saker, vilka hon upptog, som
om hon icke förstode ett ord franska. Därunder hade
hon ögonen beständigt fästa på mig, och då vi gingo
vidare och jag efter en lång stund händelsevis såg mig
om, märkte jag, att hon följt oss med den lilla korgen
på armen, gående med lugna, stora steg, som gjorde
hennes höga gestalt bland alla de trippande och
fram-svävande parisiskorna desto mera i ögonen fallande.
Jag förlorade henne slutligen ur sikte, och under de
många besök, som upptogo eftermiddagen, tänkte jag
inte vidare på hela saken. Du vet, huru i Paris det ena
intrycket förjagar det andra, och jag hade knappt varit
där en vecka. Men då jag på kvällen före teatern än
en gång återvände till min bostad, såg jag henne
ungefär hundra steg bakom mig. Hon hade riktigt nog
följt mig dessa två timmar, men utan att åter närma
sig mig. Jag kunde ej hålla tillbaka vissa tankar
härom, icke de oangenämaste, det måste jag tillstå, men jag
= 261 =====
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
