- Project Runeberg -  Valda noveller /
226

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början och slut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•<! . - ■■ ’!>•
_PAUL HEYSE_______

mot vilken hon ej försökte skydda det. Blott ögonen
hade hon sänkt. Blåsten slet lekfullt i hennes rika hår, löste
en smal fläta och piskade därmed Valentins kind.
Hon märkte det icke; med öppna läppar insög hon den
friska luften, de fina näsborrarna rörde sig, då hon
andades, och blodet strömmade raskare i hennes ådror.

"Blir man icke belönad för mödan!" sade hon.
"Här är härligt. Huru kära världen och människorna
bli en, ju längre man skiljer sig från dem! Jag kan
tänka mig, att en riktig människofiende, som av hat
och vrede mot livet stiger upp i ett torn för att kasta
sig ned, på en gång blir fullkomligt förvandlad och
kärleksfull, då han ser därnere hopträngda de hundra
anspråkslösa tak, under vilka tusenden i bekymmer och
mödor uthärda sin tillvaro och även finna den
dräglig, om de blott då och då få blicka upp till himmeln
och solen och det gyllene korset på tornet."

"Det ligger en renande kraft i luften häruppe,"
svarade han sakta. "Det trånga trycket av dagliga
hänsyn och vanor släpper oss, vi tycka oss vara närmare
vår skapare, verkligen kallade att behärska livet,
liksom vi i en enda blick omfatta allt, som utbreder sig
därnere under våra fötter. Den mest försagde känner
här sin själs vingar växa, och vad man där nere i
vardagens lumpenhet och larm aldrig vågade tänka,
kommer här självmant från hjärtat på tungan."

Horn- och flöjtmusik ljöd plötsligen upp från
staden, och man såg en trupp musikanter, följd av en
skara människor i högtidligt tåg komma fram från
en gata och draga över torget. Solen glänste på de
gula metallinstrumenten, och folket bar blommor i
hattarna.

= 226 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free