- Project Runeberg -  Valda noveller /
205

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början och slut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’«—■■■ ivtrTjj^jgairri , ....»p.

__BÖRJAN OCH SLUT _

frigör min själ från allt, som kunde göra det tungt för
mig. Jag skulle eljest ej i det lyckligaste hemliv blivit
fri från farhågan, att någon gång helt oförutsett er
gestalt kunde draga förbi mig och störta mig i den
gamla förvirringen. Nu, när ni vet allt och så vänligt
har anslagit den rätta, varma och säkra tonen oss
emellan, kan jag i morgon anträda min friarfärd med helt
annat sinne."

De hade båda rest sig och betraktade blommorna.

"Så vacker denna ljusstake är," sade hon. "En
Fortuna, som tagits till tjänst att uppbära ljuset."

"En segergudinna tycks det mig vara," invände han.
"Klotet fattas, på vilket lyckan rullar fram, ty segerns
gudinna håller stånd för den modige."

"Må det då vara ett gott förebud för er färd i
morgon, att segern aftonen förut hållit ljuset åt er."

"Ni tvivlar på mitt mod, fru Eugenia? Om någon,
har ni rätt därtill. Dock hoppas jag, att jag nu skall
göra det bättre än för fjorton år sedan, och åtminsfone
utmana mitt öde, gott eller ont, att tydligt stå mig till
svars. Vill det mig väl, så lovar jag, att ni skall bli den
första, hos vilken jag visar mig som härold för min
egen hjältestorhet. Dock nog nu om mig. Ännu har
ni icke sagt mig ett ord om, hur ni levat och haft det,
och till att utforska något därom av andra har jag
alltid saknat mod. Sedan jag fick veta, att ni gift er,
undvek jag alla platser, där jag kunde få höra något
om er, ja, till och med er mans namn har förblivit mig
okänt. Bäst är, att ni genast föreställer mig för honom.
Han är väl här i sällskapet?

"Jag förlorade honom för sju år sedan."

Han ryckte till. — "Blott min gosse har jag kvar,"
= 205 =

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free