Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bladens fall. Men det är blott ungdomen, som skänker
oss sådana stunder av hänryckt bedövning, av själens
fullkomliga uppgående i naturens själ, då vi frigöras
från alla vårt jags fjättrar för att känna oss, likt en
planta, desto djupare bundna vid elementen. Stundom,
då jag efter sådana aftnar ensam anträdde den långa
hemvägen, bar mig intrycket av de ögonblicken fram
genom den långa poppelallén lika sällsamt vacklande
som en fjäder, ett blad, satt i rörelse av vinden. Vi
kalla sådant vid mognare år sentimentalitet. Men jag
kan ännu i dag ej le däråt."
"Om jag gjorde det på den tiden, så tror jag mig
nästan böra göra avbön nu. Men vi flickor uppfostras
ju till att vaka över våra känslor och vara försiktiga i
allt vad hänförelse heter. Nu kan jag tillstå för er,
att det ofta var mig efterlängtat att höra Kora börja
skälla mitt under våra förtroliga lektioner eller Fredrik
kalla oss till teet, blott därför, att jag ej kunnat hålla
tillbaka tårarna ett par minuter längre."
"Ni var från början den starkaste naturen," svarade
han. "Det kitt, som sammanhåller mig, har endast
långsamt hårdnat i ett rörligt livs fria luft. Men vilka
namn ni nämnde! Min väns och min fiendes! Den
hederlige Fredrik, jag vet, att han hyste hjärtligt
medlidande med mig, ett fall, som skall vara sällsynt
rivaler emellan. Ty det är nog ingen nyhet för er, att han
älskade er, så mycket som någonsin en
trädgårdsmästare och kammartjänare har avgudat sin unga
härskarinna. Men han ansåg dock sin sak för hopplösare än
min, ehuruväl jag, vad den borgerliga
samhällsställningen beträffar, ej stod på hälften så säkra fötter som
han. Det rådde ett tyst samförstånd i hopplöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
