- Project Runeberg -  Valda noveller /
154

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

r-tjgffi-! t fi

PAUL HEYSE

ka, att jag endast var en stackars ringa flicka och inte
hans riktiga mor.’ Då räckte han mig handen och
sade: ’Du har rätt, kära gamla Flor. Men måste man
nu nödvändigt här hava intet eller allt, varför skulle
väl jag en gång för alla förtvivla om att bliva en
lycklig människa?’

Jag teg, ty jag tilltrodde mig icke att själv bringa
det enda huvudvillkoret för hans lycka på tal. Men
han gissade genast mina tankar och sade: ’Det är sant,
borde jag väl utsträcka handen efter min högsta lycka,
även om hon icke förnekades mig? Till vilka
underliga motsägelser göra sig icke människorna skyldiga?
Min far, som dragit sig från hovet, emedan han påstår,
att allt fullblod, som nutidens adel äger, är att söka i
deras stall, skulle han icke göra stora ögon, om jag
föresloge honom att taga en oförvitlig flicka, som stått
i hans tjänst, till svärdotter. Men allt det där är bara
dåraktiga infall. Förmodligen kommer jag aldrig i
frestelse att säga honom något dylikt.’

’Bästa medlet därtill," sade jag, då han helt
modfälld tystnade, ’vore dock att snart åter resa härifrån.
Ty jag är viss om, käre greve Ernst, att ifall fröken
Gabriella ställer sig, som om hon inga ögon hade för
sin unge husbonde, så vet hon nog, en så förståndig
flicka som hon är, vad hon gör, och det vore också
stor synd om det kära barnet, om hon läte ögonen
löpa bort med det lilla hjärtat. Då funnes icke mer
något återhåll, ty jag känner flickan, hon har en häftig
och stark själ, och har hon en gång beslutat: Jag vill
underkasta mig det och det ödet, skulle jag än dö och
gå under, så går hon också sin död och undergång
till mötes, utan att någon hör ett klagoljud ifrån henne.

= 154 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free