- Project Runeberg -  Valda noveller /
125

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■t
^^MjfT-_I GREVESLQTTET_

Ernst. En riktigt inpiskad slyngel var han och
förstod att skicka sig efter vem som helst, när han så
ville; för resten var han ingenting annat än en
bondpojke från * trakten med namnet Peter, fast man ej
tordes tala med honom därom, sedan han varit i Paris.
Han åtföljde greven på alla resor och var oumbärlig
för honom, men hade en utomordentlig respekt för
honom och höll honom nästan för en gud, vilket dock
icke hindrade, att han oupphörligt bestal honom. Och
tänk er nu bara, när unge greven nyss fyllt tolv år, var
greven så gott som beluten att anställa denna människa
som ett slags hovmästare för honom och talade med
mig därom samt begärde få höra min mening. Franska
måste junkern först och främst lära sig, det andra finge
komma sedan. Jag blev så förskräckt, som om någon
velat förgifta barnet för mig; därefter tog jag mod till
mig och sade min husbonde rent ut min tanke om
monsieur Pierre, och att jag i så fall hellre genast ville
begära mitt avsked för att slippa vara med och se detta
elände. Greven hörde helt lugnt på, tills jag slutat,
och blev alls icke ond, men vinkade åt mig med
handen att gå och talade aldrig ett ord mer om saken. Då
han i september året därpå kom hem, hade han med
sig en främling, en fransman, som han föreställde för
oss såsom den unge grevens hovmästare, och vi
kallade honom monsieur Leclerc. Men egentligen hette han
något annat och var någon avsigkommen adelsman,
som var glad att här finna en anständig
tillflyktsort. Det var en oförarglig herre, som aldrig, så
länge han levde, ville lära sig ett enda ord tyska, så
att vi alla till slut blevo ganska hemmastadda i
franskan. Allehanda konster förstod han och lärde unge
■ 125 ,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free