Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
k.,
PAUL HEYSE
mig att låta mig bortföras av er, för att min far sedan
skulle förgäves få vänta på ett svar från greven, som
i min flykt skulle finna en ypperlig förevändning att
vägra understöd åt en person, som har en
landstryker-ska till dotter I För sista gången alltså: lämna mig
ensam! Jag sätter värde på, att ni gjort mig dessa
vansinniga förslag, ni är i ert slag en ädel människa, blott
överspänd Och känner ännu ej världen. Kanhända. .
i ert ställe. . ehuru jag ej kan förstå, varför ni just valt
ut mig. ..."
"Nå, fröken!" avbröt han henne. "Jag skall nu
lämna er, men endast på det villkor, att detta ej är ert
sista ord. I morgon, fram mot middagen, kommer jag
igen; ni har då hunnit noga överväga allt och kan säga
mig ert beslut. Jag upprepar det, om ni än kallar mig
egensinnig och förryckt, men jag flyr ej utan er. Jag
skulle icke finna glädje i min frihet, om jag lämnar er
kvar. Tänk om det, vad ni vill! Jag älskar er, och
om ni icke vill tillhöra mig, är det mig likgiltigt, vad
som blir av mig. I morgon alltså, eller hur?"
Han stod där så allvarsam och trohjärtad framför
henne, att hon icke kunde annat än räcka honom till
avsked sin hand, som han vördnadsfullt förde till sina
läppar, och lova honom allt, vad han bett om. — Så
blev hon ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
