- Project Runeberg -  Fem noveller /
54

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbarossa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

BAK BAROSS A.

tio steg från mitt hus, blek som döden och utan
minsta sp.år af sin fordna styrka och skönhet.
Icke långt ifrån honom varseblef jag Erminia,
som nedsatt sitt vattenkrus vid randen af
brunnen och höll den venstra armen i sidan; lor
öfrigt fanns händelsevis ingen i närheten. Jag
undrade storligen, livad som sammanfört dessa båda,
hvilka sedan månader tillbaka undvikit
hvarandra. Men den röde lät mig icke sväfva i
ovisshet. "Hör Erminia," sade han med en stämma,
som om lian för en förbryterska uppläst hennes
dödsdom på afrättsplatsen, på det folket måtte
höra hans ord, — "det var bra, att jag träffade
dig. Visserligen hafva vi med hvarandra intet
mera att skaffa; men emedan jag en gång har
älskat dig, så vill jag, oaktadt du kastat min
kärlek lor mina fötter,, likväl varna dig. Tag
dig i akt Erminia och betänk hvad du gör. Jag
känner en, som svurit din död, derest en
främling någonsin ernår det, som en landsman fåfängt
eftertraktat. Och om vi icke äro goda nog att
få dig som ärbar hustru, — att skaffa en fallen
qvinna ur verlden, dertill skola vi vara män.
Säg äfven till din Signore, att lian bör akta sig
för någon olycka; ty de kulor, som man hos oss
stöper, träffa lika säkert som de utaf svenskt
bly. Och dermed farväl, Erminia! Vidare har
jag icke att säga dig,"

Han tryckte hatten djupt i pannan, kastade
ännu en blick på henne och gick sedan raskt
sin väg. Flickan sade ej ett ord; och äfven mig
hade det häftiga talet så bragt ur fattningen,
att jag då först återfick målet, när hon redan
lyftat kruset på hufvudet och ernade aflägsna
sig. "Erminia," sade jag och trädde henne tätt
in på lifvet, "hvad ville lian? Hvem menade han
med främlingen?" — "Han är galen" sade hon,
utan att se på mig, men blef blossande röd. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysefem/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free