- Project Runeberg -  Fem noveller /
27

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöjungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÖJUNGFRU-V.

•27

ännu ej veta allt. Hvad kan han då mena? Ack
jag anade nog, att hur mycket han än må hafva
älskat sin syster, kan dock ej hennes’död ensamt
hafva till den grad förstört hela hans lif. Dylikt
plägar en man städse öfvervinna genom arbete
och sträfvan att gå framåt i verlden. Nej det
är helt visst något annat. - O min mor, hur skola
vi få veta det?"

Genom tårar och Jdagan hade hon en smula
lättat sitt hjerta. Det var första gången modern
fick blicka in deri.

Den bekymrade fru Hermine fann ingen sömu,
när hon slutligen gått till sängs. Hon hörde
tydligt, liuru hennes gäst utan rast och ro
vandrade fram och tillbaka i sitt rum. En gång
öppnade han till och med glasdörren, som ledde
ut till trädgården, men tillslöt den ånyo och
fortsatte sin promenad i salongen. Slutligen hördes
ej mer hans steg, och sålunda lugnades for
tillfället hennes hemliga ångest, att han skulle smyga
sig ned till sjön. Visserligen hade hon inskärpt
hos. Max att noga gifva akt på hvarje buller för
att genast vara’ till hands, men denne hade en
tung sömn och hade sannolikt icke ens hört, då
glasdörren öppnades och sedan helt försigtigt
sköts igen.

Det var midnatt. Fru Hermine hade slumrat
in för en half timma sedan, då ett sällsamt ljud
nedifrån salen trängde dit upp. Hon spratt upp
ur sömnen, en kallsvett fuktade hennes panna, och
hon lyssnade ångestfullt. Ånyo hördes brutna
ljud, än starkare än svagare, likt stönandet af en
svårt sårad menniska eller de döfva lätena af
någon som håller på att qväfvas. En och annan
stråle af månskenet inträngde genom springorna
i de tillslutna fousterliickorna. Utan att ens tända
ljus klädde hon sig i flygande hast, men var ännu
icke färdig dermed, då ett halfqväfdt skri från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysefem/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free