Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frankrike och Dreyfus-tidens hyllningar av Mercier och allt
vad de hette, av själva lögnens och förfalskningens och
gemenhetens princip för att finna ett motstycke. Ty vad
annat är det man i denna stund vill lyfta på skölden med
Strindbergs namn?» Han föreslår till sist att monumentet
måtte föreställa Invidia, Avunden.
Å andra sidan märktes bland de yngre författarne en
avgjord tendens att uppträda på Strindbergs sida.
Ludvig Nordström gjorde det i några artiklar i
Aftontidningen, dock huvudsakligen riktade mot hrr Hallström och
Böök. Henning von Melsted, vilken tidigare liksom
Karlstadstidningen reagerat mot Strindbergs förkastelsedom
över Heidenstams klassisk vordna lilla dikt »Jag längtar
hem ....», hävdade nu gentemot Per Hallström att
Strindberg förtjänade en nationalhyllning som diktare.
Walter Hülphers kämpade på Strindbergs sida i Smålands
Folkblad. Från liberalt håll hävdade professor Hans
Larsson i en uppsats Huvudsak och Bisak i
Litterära Brytningar att Strindberg i jämförelse
med Heidenstam dock var den obetingat ursprungligaste
diktaren. Från högerhåll förklarade Annie Åkerhielm i
Gävle-Posten att Strindbergs anfall på 90-talet hade ett
visst berättigande, eftersom denna guldåder på det hela
taget nått sitt slut. Hon fortsätter:
Så länge August Strindberg gick bärsärkagång mot de gamla
gudarne .... — då var han titanen, mästaren och allt det
ståtligaste som språket ställde till disposition .... Men August
Strindberg .... finner det vara bättre sport på levande än på
döda hökar .... Men se, nu är det inte alls sublimt längre, nu
skall Strindberg för ingen del inbilla sig att han är titan; nu är
han en låg, avundsjuk, lumpen smutskastare och ingenting annat.
I Göteborgs Aftonblad prisade d:r Hjalmar Haralds
Strindbergs svenska religiositet och hans angrepp på
tidens Heidenstam-Levertin-dyrkan.
Även Fröding, vilkens tid nu lutade mot sitt slut, och
vilken numera stod Heidenstam och hans vänner mycket
nära, gjorde ett inlägg i striden, präglat av hans
ålderdoms försonlighet. Han sade sig förvånas över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
