Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan hämtade han dit ett par koffertar med böcker,
fotografier o. dyl. Sina övriga möbler lämnade han bort
på förvaring och skaffade sig i stället nya. Strindberg
hade levt för länge på pensionat eller på flackande fot
för att äga några gamla möbler med minnen. Han
brydde sig föga om huruvida hans möbler voro stilfulla eller
ej men kunde finna glädje i ganska enkla rumsprydnader.
När han kom till sin nya bostad var han ganska illa
medfaren, dels av vanvård — han hade på två månader
åtta gånger bytt jungfru — dels av en idé vilken nu som
på 8o-talet flugit i honom att han skulle leva strängt
försakande; han hade svält sig själv. På det nya stället
fick han emellertid en trotjänarinna, Mina, vilken var
fåordig och rörde sig tyst, skötte sina sysslor ordentligt
och var honom tillgiven utan bråk — med andra ord en
idealtjänarinna för Strindberg. Han fick ock god mat
av fru Falkner och lade snart bort den skadliga
försakelsen. För den omtanke han rönte var han mycket
tacksam, ehuru hans gamla misstrogenhet och kinkighet,
särskilt på mat, ej voro borta. Han kallade maten än
»gudamat», än »eskimåmat», än »svinmat». Sitt kaffe lagade
han principiellt själv — det lär också ha smakat
avskyvärt. Ibland var han övertygad att man slarvat bort
saker för honom, men kunde man visa klara papper på
motsatsen, blev han ledsen att han förgått sig.
Mot Fanny Falkners små systrar var han rörande god.
Han gick ut och gick med dem, köpte gotter åt dem,
lagade att de på sommaren fingo komma ut till hans bror Olle,
som var trädgårdsmästare på Löfsta, köpte själv biljetter
åt dem och brevväxlade med dem, sedan de kommit fram.
Också mot de fattiga var han oföränderligt hjälpsam.
Han hade sina fasta »kunder» vilka alltid fingo hjälp,
och när en gång en behövande tidningsman bad honom
om ett lån, skänkte han denne 200 kr., som han ej ville
hava igen. »Sådant här är bara ett nöje», skrev han,
»då man kan, helst för mig som besvärat människor
nästan hela mitt liv».
Under denna tid upplevde han med Fanny Falkner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
