Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta är ett tecken på själskris hos Strindberg. Ett
annat tecken därpå är hans nyvaknade intresse för
fantastisk naturvetenskap. Han låter vänkretsen i klostret
diskutera astronomi och kemi (radium särskilt) samt
med synnerlig iver zoologi särskilt fågelkunskap. Han
söker bl. a. förneka kornknarrens existens, nu när han
icke längre vill förneka Guds.
Man skulle väntat att en dylik religiös stämning,
vilken dessutom särskilt riktar sig mot framskjutne
radikaler, skulle föda politiskt-social konservatism. Strax i
bokens början säger ock en (onämnd) person: »Om ni
får allmän rösträtt, så har ni goodtemplarne och läsarne
i majoritet...» Men ej långt därefter utbrister doktor
Borg: »Ni liberala rojalister, liberala byråkrater,
liberala reaktionärer, liberala Skans-patrioter! Liberala
förfalskare äro ni; därför går jag till socialisterna, det
är framtidsfolket, under det ni tillhör det förflutna, den
avgående träcken!» I bokens slut däremot säges det
mera förmedlande: »För sitt land skall man arbeta utan
att glömma att man är världsmedborgare... Den klass
i vilken man är född skall man tjäna... Är du
underklass, passar dig illa att ävlas med aristokraterna, men
är du diktare eller artist, skall du leva utanför klasser
och stånd, utanför partier... Är du borgare, så var
det grundligt men glöm icke du är medborgare också».
Den som tänker så är ej Strindbergs egen dubbelgångare
i boken, tvärtom en ganska skarpt kritiserad
tidningsman. Men när denne yttrar: »Kanske jag är av
hednasläkt som de många vilka rasat mot kristendomen
i våra dagar? Jag vet blott ett, att jag är förtvivlad
utan att dock känna samvetsagg» — då förstår man att
Strindberg i denne sett en andlig släkting. —
Nämnde ganska kritiserade tidningsman, Smartman,
är medarbetare i en mycket kritiserad tidning
»Brödrafolkets» — ej Brödrafolkens — »Väl», tydligen
Dagens Nyheter. Ett idylliskt utkast till den bittra
skildring av pressen som gives i Svarta Fanor hade
tydligen dramat Homunculus, om det fullbordats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
