Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folksägner: exempelvis guldpudran vid järnkällan och dikten
om Villemo. Även bilder ur verkliga livet få en
romantisk färg: kvinnan som ute på den ensliga udden spelar
piano för den ensamme seglaren, molnbilderna som bliva
till lyckodrömmens gröna ö, korset som allvarsmanande
reser sig längst bort i gatuperspektivet. Med natursymboliken
sammanhänger å andra sidan diktarens naivt realistiska
lust att härma naturljud.
Den gammaldags folkliga tonen framträder något även
i dikten om arbetardemonstrationen. Strindberg ser på
den som en utomstående, och just detta låter honom
skildra den en smula naivt och en smula språngartat, så som
man gärna skildrar något nytt fängslande skådespel.
Kulturdraget framträder däremot i hans anslutning till
gammal svensk litteratur. Han nämner i Trefaldighetsnatten
Stjernhjelm som sin mästare.
De versmått Strindberg numera mest älskar äro dels
ostrofiska, än rimmade och än orimmade, med växlande
verstakt; de lämpa sig för berättande, resonerande,
skildrande diktmotiv. Dels strof iska, för de rent lyriska
dikterna; därvid röjer Strindberg en anmärkningsvärd
förkärlek för korta, ofta mycket korta, t. o. m. enstaviga
rader. Detta motsvarar hans behov av snabba, nästan
stötvisa känsloutbrott. Onekligen verka dock de långa
ramsor av slag i slag, med nyckfullt sammanhang
uppradade, oftast rimmade ord som han älskade en smula
sinnessjukt. Hans medfödda kompositionssinne driver
honom att ofta göra stroferna långa och konstfärdiga nog.
Men hans likaledes medfödda slarv låter honom nästan
aldrig genomgående iakttaga det konstfulla versschema
han gjort upp för sig. Bristen i fulländning sammanhänger
dock med den stämningens aldrig vilande intensitet
som är grunden och förklaringen både till dikternas
livssanning och till deras romantik.
Samma romantik som inspirerat hans dikter lever ock
i hans år 1903 utgivna Sagor. Dock är romantiken här
alls ej så förhärskande. De flesta sagorna äro
verklighetsskildrande, ehuru det alltid är en vacker eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
