Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där de under ständiga slitningar, varunder självmordstanken
lekte för Strindberg, förblevo till augusti 1894,
då färden gick till Paris. Där upplöstes äktenskapet.
Hustrun hade rest bort på en tid, och då skrev Strindberg
det brev som definitivt bröt bandet. Ett par försök att
återknyta det gjordes brevledes men fåfängt.
Man får, när man läser Strindbergs i diktens form
endast lätt omklädda skildringar av sitt andra äktenskap [1],
det oemotståndliga intrycket att han icke längre var i
stånd att uthärda någon längre intim samvaro och
allraminst en äktenskaplig samvaro med någon som helst. Han
greps förr eller senare av en både kroppslig och själslig
motvilja mot var och en som ständigt dvaldes i hans
närhet. Förföljelsemanin framträdde fortfarande även i
äktenskapet, han misstänkte sin hustru för att avsiktligt
vilja pina honom. Han beskyllde henne för att försumma
honom, för att giva honom dålig mat. Strindberg var i
hög grad beroende av vad han åt. Hans undernäring i
barndomen, hans på en gång starka och nervösa kropp
förde med sig ett starkt behov av mycken mat och god
mat. Detta behov misstänkte han gärna kvinnorna för
att avsiktligt vanvårda. Därtill kom ock den gamla
striden om makten mellan man och kvinna, vars offer
Strindberg både genom sin kvinnodyrkan och sitt frihetsbegär,
sin retlighet och sitt ömhetsbehov var i särskild grad
förutbestämd att bliva.
Dessutom hade vid denna tid ett nytt intresse gripit
Strindberg så starkt att det t. o. m. undanträngde
kärleken. Det var icke något litterärt intresse. Tvärtom hade
Strindberg alltsedan avresan från Sverige varit absolut
oförmögen att dikta. Detta bidrog givetvis till hans
ekonomiska trångmål, vilket följde efter honom, vart han for,
och ytterligare förvärrades därav att han alltjämt måste
bidraga till sin första familjs underhåll. I Paris hade
han hoppats vinna litterära framgångar, då han blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
