Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
artiklarne mot kvinnosaken yppade rädsla för mannens
avköning som här framträder. När Strindberg låter
mannen göra hustruns tavlor och själv nöja sig med att
rita för att försörja dem båda, när han låter henne skörda
framgång tack vare en mäktig kvinna, medan mannen
förbises — så erinrar detta dels om ett utbrott i företalet
till Giftas II mot en fransk damtidskrift, som blott
prisade damers konstverk, dels om en liten historiett i
Sista Ordet i Kvinnofrågan: en man, målare, får underhålla
sin hustrun, målarinnan, och nedsjunker därmed till
ritare, medan hon stiger. Det var ett amerikanskt par
vid namn Chadwich som Strindberg därmed åsyftade.
Men säkerligen har ock hans egen gamla svartsjuka på
sin hustrus konstnärskall spelat in.
Några enskildheter återgå tydligt på vad han i En
Dåres Försvarstal förtäljer om sitt äktenskap;
dock uppträda de flesta av dem, märkligt nog, tidigare
i dikten än enligt Strindbergs berättelse i verkligheten.
Har Strindberg kanske först format dem i fantasin och
sedan utfört dem i livet? Dit hör draget att den lömska
kvinnan vill hava mannen att bära lugg (vilket var
modernt bland kvinnorna den tiden). Strindberg förtäljer
att han i Lindau befriade sig från den lugg hustrun fått
honom att anlägga. Dit hör framför allt upplösningen:
mannen-kamraten-slaven bryter slutligen äktenskapet,
slänger vigselringen på golvet och ruskar om
hustrun-kamraten-härskarinnan, vilket har till följd att hon nu
först börjar älska mannen. Detta var väl Strindbergs
uppfattning (i svåra stunder) av hustruns villighet att
älska honom, även sedan han burit hand på henne. Men
när hjältinnan i stycket — hon heter Bertha liksom en
av huvudpersonerna i fru Ann Charlott Lefflers av
Strindberg skarpt ogillade drama Sanna Kvinnor
— börjar älska sin man, är det försent. Han har redan
tagit en annan kvinna (den första bästa) till älskarinna
och vill nu blott träffa sin förra hustru på kafét. När
Strindberg själv sommaren 1887 sista gången rymt från
hustrun men återkommit, bar han ej längre vigselring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
