Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människan. De borde i stället ägna sig åt att försköna de
rum vari folk bo och de bohagsting som folk använder.
Författaren är en typ som alldeles borde försvinna. Detta
gäller ej blott lyrikern, vilken blott får roa och smickra,
alltså måste bortse från livets allvarliga sidor, utan
även dramatikern och romanförfattaren, vilka mera syssla
med det verkliga livet, alltså stå högre. Nej, författaren
måste bliva tidningsskrivare, ty en sådan har verkligen
till uppgift att återgiva livet i oförställd gestalt.
Denna dom över författaren sammanhänger med en
erfarenhet som Strindberg själv gjort, och åt vilken han
under dessa år upprepade gånger giver uttryck. Ham
hade fått beröm för åtskilliga böcker, och även dem man
ogillat hade man funnit kvicka. Men det allvarliga
tänkandet, det samhällsomdanande syftet bakom de kvicka
orden och de livliga skildringarne, det hade man ej velat
se, än mindre taga till hjärtat.
Återstå de »produktiva» yrkena. Undersöker man dem,
finner man först att köpmannen intet producerar, blott
byter. Dock står han högre på den nutida samhällsskalan
än hantverkaren som verkligen producerar. Fabrikanten
varken frambringar eller förädlar, han låter blott
medels sitt kapital arbetarne förädla varorna. Arbetarne
äro givetvis en nyttig samhällsklass, men de ting som de
framställa äro mycket ofta onyttiga. Storindustrin
framälskar konstlade behov, och arbetaren är därför för sin
utkomst beroende av modets växlingar. Han är den
olyckligaste av alla samhällets medlemmar. Bonden däremot
lever av alla människor det sundaste livet. Han lever
kvar hos naturen och har ej blivit offer för den ständigt
alltmer uppdrivna arbetsfördelning som är tidens olycka.
Men staden är en utväxt på samhället, en pesthärd. Dock,
Strindberg är optimist denna tid. Städerna skola dö,
säger han i ett brev 24 maj 1884, men först sedan de
uppfyllt sin bestämmelse att civilisera världen. »Den falska
kulturen skall bort, men den äkta skall leva».
Den falska kulturen har dräpt livsglädjen. Vilja vi
få denna tillhaka, då måste vi tillbaka till naturen så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
