Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
valspråk? — Slå till om det gagnar!» Svaret på »Vad
avskyr Ni mest? — Lögn och våld» förvånar ej mycket.
Men det är något väl ej i anlagets men i verklighetens
Strindberg som kommer oss att förvånas, när han på
frågan: »Vilken dygd värderar Ni mest?» svarar:
»Mildhet och barmhärtighet». Av (prosa-) författare
sätter han Dickens främst, det är klart, av skalder
Runeberg, vilket är mera oväntat; kanske föreföll denne i sin
ening av realism och idealism samt sin oofficiella
fosterlandskärlek ha förverkligat det mål varefter Strindberg
själv strävade. Mycket självklart är det däremot att
han på frågan: »Vilket är Ert älsklingsnamn?» svarade:
»Siri Strindberg».
Lyckokänslan sätter främst sin prägel på vad han skrev
under dessa år. För att hustrun skulle få en roll, grep
han sig an med ett drama. Betecknande nog valde han
såväl för detta som för sina andra tidiga 80-talsdramer
ämnet icke ur nutidslivet utan ur historiens eller sagans
värld. Det är ej blott tidens smak som framträder i
ämnesvalet, utan detta visar bäst hur omöjligt det var
för Strindberg att låta hela sin själ gå upp i
verklighetsdiktningen.
Gillets Hemlighet, som påtänktes redan 1875, skrevs i
november 1879 — januari 1880 och sedan spelades i
maj sistnämnda år, är ett av de mildaste och
mest försonliga stycken Strindberg någonsin
skrivit. Det spelar i Sverges medeltid, och man möter
där några av de rörande folkviseuttrvck såsom »Allra
käraste hjärta» vilka då för tiden ansågos som
huvudbeståndsdelen i en äkta medeltidsstil, men ock därbredvid
en otvunget svärmisk lyrik. I det hela präglas stilen av
Strindbergs enkelhet och tillspetsade energi. »Gillet» är
det byggareskrå som skall uppföra Uppsala domkyrka.
Till dess ledare — ålderman — väljes ej den mest
förtjänte, den unge redlige Sten, vilken undanpetas såsom
svärmare, utan Jacques, som får platsen med bördens och
ålderns men även med svekets hjälp. Han säger sig känna
den hemlighet som byggmästaren och han ensam måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
