Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänsyn till tidningens vänner och beskyddare, måste akta
sig att för mycket stöta gängse fördomar och måste i
politiken förhärliga taktik och kompromiss. Till allt
detta var Strindberg oduglig.
Såsom riksdagsreferent var han retsam mot det av
tidningen gynnade lantmannapartiet, för vilket han dock
ursprungligen hyst vissa sympatier. Han tyckte att det
brydde sig för litet om de liberala och kulturella
reformerna och hade för stark bondlust att pruta för att få
en handel till stånd. Med glädje hade han hälsat den
kritik som dess chef, greve Arvid Posse, riktat mot
ämbetsmännens dyrtidstillägg, ty han såg däruti en stort
anlagd attack på ämbetsmannaväldet; men även denna
slöts med en kompromiss.
I sina artiklar om teatern hädade han ideal som även
en liberal måste vörda. I en anonym men sannolikt av
honom författad artikel riktas ett angrepp mot
Shakespearedvrkan. I samma artikel säges om svenskarnes
saknad av en dramatisk litteratur: »Vi ha aldrig haft
något brinnande liv, vår utveckling, våra stora frågors
lösning ha aldrig varit dramatiska, vårt lynne är för
mycket reflekterat och odramatiskt».
Värst var det dock att han angrep Kungliga teatern,
mot vilken han ju ingalunda var blitt stämd. Han fann
spelsättet för litet osökt, han fann att man fördärvade
språkljuden av idel pathos, man uttalade e som ä, o som
ou, ö i för som o, ö i över som ö i höra. Han kritiserade
de erkända inhemska skådespelarne och slog sig i stället
till riddare för en mycket vacker och, som det synes,
talangfull tysk-dansk aktris, fröken Magda v. Dolcke,
vilken gästspelade i Stockholm och motarbetades från
inflytelserikt håll. Dylikt gjorde honom ej populär. Det
gick så långt att när en gång en annan teateranmälare
tecknade sig A., meddelade han i en not »på förekommen
anledning att detta icke är begynnelsebokstaven i
författarens förnamn» — det var tydligen riskabelt att
förblandas med Strindberg.
Redan på våren 1874 hade han på grund av en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
