Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man kan särdeles lätt förstå att läkareyrket skulle
ligga väl till för Strindbergs medfödda lust för
naturvetenskapliga studier. Det var också mycket betydelsefullt för
hans utveckling att den lusten på detta sätt vart
ytterligare eggad och främjad. Men alla de torra och
besvärliga förberedelser den naturvetenskapliga forskningen
kräver blevo nu liksom under hela hans liv ett alltför svårt
tålamodsprov för hans ivriga fantasi. När han for upp
till Uppsala för att taga sin förberedande medicinska
examen, vart han kuggad i kemi, ehuru han godkänts
i en provtentamen vid Teknologiska Institutet i
Stockholm. Samtidigt hade han mer och mer gått upp i
skönlitterära intressen. Så lämnar han läkarstudierna och
övergår våren 1869 plötsligt och språngvis till ett
annat yrke, så olikt läkarens som gärna möjligt:
skådespelarens.
Men även här mötte honom kravet på en lång och
ledsam lärotid. På Dramatiska Teatern, dit han vände sig,
ville man sätta honom i elevskolan. Med nöd slapp han
detta och fick försöka ändå. Men naturligtvis fick han
ej de stora roller han som alla nybörjare drömt om. Hans
debutroll — en budbärares i Björnsons Maria Stuart
— omfattade summa en replik om tillsammans 11 ord.
När han sedan, dock blott vid en repetition, fick försöka
sig i en längre roll (Härved Bosons i Bröllopet på
Ulvåsa av Frans Hedberg, teaterns dåvarande ledare),
lyckades han icke. Man hade den tiden, uppgiver Strindberg,
ett onaturligt sätt att skrika på teatern, vilket icke
passade hans verklighetssinne, och vilket han, när han nu
ändå måste försöka det, med sin naturs våldsamhet
överdrev. Kuggad och förtvivlad gick han hem. Han såg
att han misslyckats som skådespelare, och han kunde då
ej veta att vad han oriktigt trott vara skådespelarbegåvning
var hans gryende begåvning som dramatisk författare
— en begåvning som eggades och skolades av hans
egna erfarenheter på tiljan. Nu tänkte han blott på hur
svårt han hade att finna sin plats, ja överhuvud någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
