- Project Runeberg -  Meteorstensfallet vid Hessle den 1 januari 1869 /
5

(1869) [MARC] [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meteorstensfallet vid Hessle den 1 januari 1869

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke på långt när kunna liknas vid ett så kalladt stjernfall. Ungefär 5 minuter derefter
hörde flere personer en knall i nordlig riktning, hvarvid äfven en jorddallring kändes.»

Ögonvittnen till stenarnes nedfallande voro ganska många. En person, som var ute
att fiska på Lårsta-viken, såg, då ljudet upphört, en medelstor sten slå med en nästan
vertikal bana ned tätt invid honom, samt efter att hafva bildat ett 3 à 4 tum djupt hål
i isen, åter studsa upp och rulla vidare några famnar i sydlig riktning. Fiskaren drog ej
i betänkande att genast upptaga stenen. Den var då varm, som om den varit utsatt för
solbaddet under en varm sommardag. En dräng, som för tillfället vistades i Fitja socken,
berättade sig hafva hört först 5 smällar skarpare än åskan, derpå ett hväsande i skyn
som varade 15 minuter och gick från norr till söder. Derpå sågs en sten falla i snön.
Den sönderslogs mot den undre isen i tre bitar, men var dock icke riktigt kall, då den
upptogs. En äldre qvinsperson från Fitja prestgård trodde först, att elden var lös i sotet,
sedan att det var åskan, gick derpå ut ur stugan och hörde då ett fräsande som rödglödgadt
jern i vatten, hvilket tycktes komma norr ifrån. Detta varade 15 minuter. Sedan
såg hon en sten komma »liksom neddansandes». Den framgick snedt, lågt öfver marken,
kommande som det tycktes från sydlig riktning, samt nedföll 3 à 4 famnar ifrån henne,
studsade upp ungefär en aln från marken, men sönderslogs ej. En annan person hörde
tydligt huru något strök fram i luften öfver hans hufvud från SW till NO.

Vida större var dock det antal stenar, som uppsamlades af allmogen och för det
mesta inköptes af Universitetet i Upsala och Riksmusei mineralogiska afdelning i Stockholm.
De voro spridda i Häggeby, Öfver Gran, Kulla, Fitja, Holm, Giresta, Gryta och
Balingsta socknar på en ganska vidsträckt oval med en bredd af 5 kilometer och en
längdutsträckning af nära 16 kilometer i riktning från NW till SO. Fallets centralpunkt
utgjordes i det närmaste af Hessle gård, hvarföre vi äfven benämnt detsamma efter detta
ställe. Oaktadt stenarnes konsistens oftast var så ringa, att en sten utan svårighet kunde
sönderslås, om den med handen hårdt kastades mot golfvet eller den frusna marken, voro
dock nästan samtliga de uppsamlade stenarne alldeles hela, ofta nog utan det ringaste
märke af stöten, och såvidt jag kunde erfara hade ingen enda af de någongång nära 2 skålpund
stora stenar, som nedföllo på isen af Lårstaviken, slagit igenom densamma, oaktadt isen
Nyårsdagen knappast torde hafva haft en tjocklek större än några få tum. Allt bekräftar
således ögonvittnenas intyg rörande den märkvärdigt ringa fallhastigheten.

Af den vid denna afhandling fogade kartan öfver fallet ser man, att samtliga de
större stenarne (de största vägde 1791 och 1376 gr., de minsta ända till 0,1 gr. och
derunder) fallit mera nordligt, de mindre deremot sydligt i trakten af Arnö — ett förhållande
som ojäfaktigt visar, att kastriktningen gått från SO till NW eller noggrannare
S 30° O till N 30° W.

Såsom nedanstående beskrifning och analys af de uppsamlade stenarne utvisar, skilja
sig dessa i intet från det vanligaste slag af meteorstenar, de äro t. ex. så förvillande lika
meteorstenar från Aussun och Clarac (9:de Dec. 1858), att det är fullkomligt omöjligt att
på yttre utseendet skilja stenarne från dessa fall ifrån hvarandra. I ett hänseende står
dock Hessle-fallet alldeles ensamt bland hittills iakttagna meteorstensfall, och lemnar vigtiga
nya upplysningar rörande dessa, för en inblick i förhållandena i verldsaltet, så utomordentligt
intressanta fenomener.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:41:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hessle1869/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free