Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Anmärkningar om sjönamnens ålder, utbredning o. dyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åldern sökt leda i bevis, att ingen betydande invandring af med
de nu lefvande obesläktade eller fjärmare besläktade folk kan
ha ägt rum i vårt land, ock att sålunda det folk, som under
dessa förhistoriska tider bebodde Sverge, tillhörde samma ras.
som ännu utgör öfver 85 % af landets befolkning, alltså var af
germansk stam1. Arkeologerna, såsom Montblius o. a., ha
genom uppvisandet af kontinuiteten i den arkeologiska
utvecklingen kommit till samma resultat2. I sin broschyr »När kommo
svenskarne till Finland»? (Upsala 1901) har K. B. Wiklund sökt
vederlägga de mot ett dylikt antagande — hufvudsakligen från
språklig synpunkt — framställda invändningarna3. Af öfriga
författare, som från mera själfständiga synpunkter behandlat
samma fråga, må nämnas Vodskov (Sjjeledyrkelse og
natur-dyrkelse 1890), hvilken (s. cxv) för Skandinaviens
stenålders-folk antager indoeuropeiskt ursprung, uttryckligen (s. cxxxvin)
afvisar tanken på någon djupare klyfta mellan den äldre ock
yngre stenåldern samt förfäktar befolkningens identitet.
Slutligen ha flera språkmän — i allmänhet utan närmare motivering
— akcepterat samma resultat, såsom Norben4. Jfr vidare Muchs
ock Kossinnas nedan citerade afhandlingar.
Från språklig synpunkt bjuder det något emot att antaga,
att ett språk, som flera århundraden efter Kristus företer knappt
märkbara differenser, i flera tusen år talats öfver större delen af
ett så vidsträckt område som Skandinavien — låt vara att folket
förde ett nomadiskt lefnadssätt ock bestämda språkgränser
därigenom icke så lätt uppstodo, som då den fasta bebyggelsen tog
sin början, liksom det onekligen är förvånande, att trots en
fler-tusenårig skilsmässa nord- ock sydgermaner kunnat utveckla
sig i så stor öfverensstämmelse med hvarandra, som värkligen
skett5. Vidare måste framhållas, att de etnologiska slutsater,
1) Virchow Arch. f. anthropol. 4: 55 f., Retzius Sv. tidskr. 1875,
8. 286, Crania suecica antiqua (1899), Ymer 1900.
2) Montelius Die cultur Schwodens in vorchristl. zeit (jfr s&mrac förf.
Nord. tidskr. 1884, s. 32 f., Les temps préhist. s. 41, 1895), Sv. hist.
(1903) 1: 51 f.
8) Bremer i AfdA 18: 413 f., Germ. phil.2 3: 790; jfr förf. Ark.
17: 75, Setälä Atoneum 1900.
4) Pauls Grundr.j 1: 418 samt — dock i betydligt modifierade
ordalag — anf. arb.2 1: 519.
r>) Jfr Miillenlioff D. altertumsk. 2: 52.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
