Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Öfversikt af sjönamnens bildningssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arken
Erkan
Falken1
Hörken 2
Jälken
Holken (osäkert)
Järken
Karken
Kälken
Silken
Tjunken
Tjurken
Torkan
Virken
Visken
Örken.
Tolken(?)
I Fryken ock Greken är k-afledningen af något annat ock
ännu ålderdomligare slag. Kanske bör man med dessa
bildningar jämföra t. ex. nord. kvikkr, om detta med vGrienberger3
är att förklara som ett ieu. g2i-g2os. I Gräsken ock Gröcken
har däremot i fsv. tid afledningen snarast varit -gh (se 11).
Hos åtminstone följande sjönamn hör k till stammen i de ord,
hvaraf de bildats: Asken, Bjälken, Bjärken, Björken, Borken,
Busken, Bärkera, Påsken, Busken (: ty. rauschen), Tiken,
möjligen också i Muskan (jfr 18). Dessa komma alltså icke här i
betraktande.
Det i de först uppräknade sjönamnen förekommande
k-suf-fixet torde i åtminstone några fall vara att sammanställa med
den adjektiviska k-afledning, som behandlas af Kluge Nom.
stammb.2 s. 1014; jfr t. ex. ags. *eowoc i eowocig ’zum schafe
gehörig’. Sådana namn som Arken, Järken, Tjurken, Örken
kunde alltså utgå från adj. urnord. ‘arakaR : fsv. om (: ari),
*aiRakaR : isl. eir, ‘feurakaR : fsv. piur, ‘auRakaR : fsv. or.
Jfr de under 11 behandlade Gorjen : gårig, Gröcken : isl.
grjotugr o. s. v. Emellertid har på nordiskt område utan tvifvel
ett speciellt vattendragssuffix -k- utlöst sig, möjligen med
upprinnelse just i sådana adjektiv som de nyss anförda5. Sådana
fullt säkra fall äro t. ex. Silken (jfr no. älfnamnet Silka : sil
n.), Visken (jfr fsv. älfnamnet Visk jämte Visa, senare Vesan
i Veselången, fsv. Visulanger). Jfr vidare älfnamnet Sorka Vrml.
(se Sormen). I no. finnas åtskilliga älfnamn med ändeisen -ka,
t. ex. Bronka (: brunn), Folka, Grunka (: grunnr), Hka (: illr),
Knappast af djumamnet falk.
2) Där kan dock k tillhöra stammen.
3) Sitzungsber. d. k. akad. d. wissensch. CXLII. 8: 174 (Wien
1900).
4) Om densamma i nordiska språk se äfven Nor. Sv. etymol. s. 26.
5) Jfr det analoga förhållandet med ja-suffixet ofvan (s. 12).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
