Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Bal och nederlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 HERTIGINNAN AF FINLAND
den svenska vitterheten år 1741 kommit så långt som
till tryckta karamelldeviser. Flera skäl tala för en för-
modan, att den då redan tagit ett sådant jättesteg i full-
komning. Skulle icke en tid, när man förtjenade sysslor
genom infall och när de största snillen gjorde sin lycka
genom att skrifva biografier öfver loppor och sexstyfvers-
slantar, skulle icke en sådan tid vara klippt och skuren
till karamelldeviser?
Den andra menuetten val’ nu å bane och lyckades
utomordentligt väl. Den dansades af fem bland ortens
förnämsta fröknar med deras kavaljerer, mest officerare;
sjette paret, som i skönhet, behag och ledighet öfver-
strålade alla andra, var dock till rangen vida underlägset
de öfriga. Man kunde icke se något på engång ledigare,
lättare och behagfullare, än detta par; hvarje rörelse en
grace, hvarje åtbörd en vördnadsbetygelse. När den
sköna flickan mottog den unge, smärte krigarens fram-
räckta hand, var det en drottning, som räckte handen
åt den förste af sina riddare, och när de åter skildes
med afmätta steg, trodde man sig se en prinsessa vär-
digt försaka dcii hon evigt älskar.
Detta unga förtjusande par var vicomte de Regnier,
marinlöjtnant, för några dagar sedan åter ankrad med
sin fregatt på Åbo redd, och Eva Merthen, som lärt
menuetten hos akademins fäktmästare Pierre de Maret,
h vilken äfven var dansmästare.
Vicomten kände franska seder bättre än finska. När
dansen var slutad, förde han sin dam tillbaka till hen-
nes plats och intog vid hennes sida en ledig stol. Hvilken
annan flicka som helst skulle ha råkat i dödlig ångest
öfver en sådan förtrolighet. Eva Merthen förblef på
denna sin första hal lika okunnig om sina grannars för-
vånade blickar, som om sin mors varnande ögonkast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
