- Project Runeberg -  Hertiginnan af Finland /
61

(1899) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Loihtomäki

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1OILITOMXK I i


Nästa natt drömde jag åter om dig. Du var liten som
förr, och nu ville jag bära dig uppfor ett högt, brant
berg. Du slet dig lös, du sprang före mig uppåt, och när
jag åter såg dig, stod du på bergstoppen, där man kunde
se sju kyrkor. Du var då klädd i guldt~g, jag stod i
dalen nedanför, där blåste en storm, och alla granarna
bugade sig för dig. Detta förskräckte mig åter, så att jag
vaknade och betänkte vid mig själf hvad detta månde betyda.
- Se nu, Valborg, hade jag icke rätt, att det är
du som alltid sjungit för mig din visa om höghet och
ära alltifrån vaggan’? ilvarför vill du skylla på ett fäderne-
arf, när höghetstankarna spöka beständigt för dig i nattens
drömmar?
Valborg stirrade i brasan, där en nyss lifligt fladd-
rande brand af granveden föll tillsamman i glöd.
- Jag vet icke hvad det är och hvarifrån det är,
fortfor hon tankfull, men tredje natten kom det åter föi
mig, och nu helt annorlunda. Nu var det jag som var
liten flicka, och du som var gammal och grå, och jag
satt i ditt knä, som hade du varit min egen mormor. Du
bar då livarken silfver eller guld, men såg ut som en
drottning, var litet sorgsen och mycket god. Vi sutto
vid stranden af en stor sjö, jag bar ett pärlband i handen,
löste pärlorna af bandet, höll dem mot solen och såg
dem glittra. Då tog du pärlorna och kastade dem, en
efter en, i den stora sjön. Där är ungdomen, sade du...
där är skönheten... där är rikedomei~... där är hög-
beten, sade du för hvar pärla som föll... Jag grät, soni
ett barn gråter öfver vackra pärlor, när de kastas i sjön,
och vaknade af att jag grät... Men hvad tjenar det till
att tala om dumma drömmar för barn?
Öch den bistra kvinnan skyndade att oförinärkt bort-
torka en tå~ med snibben af samma förkläde, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:39:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hertifin/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free