Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mats Karlsson: Kristus har antagit sig oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
956
en välklädd herre honom på axeln och sporde: »Hur är
det med dig, min Ulla gosse?» Gossen stod färdig att
skynda bort af rädsla att få någon förebråelse, men
herrn höll honom’ kvar och sporde vidare: »Hvilkens
gosse är du?» Den lille såg upp och sade vemodsfullt
— »Ingens»—. Efter en stunds samtal, då gossen
upplyst, att han ägt en moder, som dött från honom, att
han ej visste om någon fader, att han var hemlös, att
han sofvit i en soplår den sista natten, sporde den ädla
mannen, som betraktat hans uppriktiga ögon, under det
han höll hans smutsiga hand i sin: »Vill du bli min
gosse?« — Förskräckt slog han ner sin blick utan att
svara, men den lilla handens rörelse i mannens hand
vittnade om, att gossen ville bli herrn kvitt. Sedan
mannen vunnit gossens förtroende, såg man dem följas
åt hand i hand, »den ståtlige mannen och den smutsige
gossen», hvilka voro riktiga kontraster; och då de
kom-mo till den rike herrns hus och stannade vid dess dörr,
ville den lille gossen åter blifva ensam, ty, tänkte han
för sig själf, »jag passar nog bättre för en soplår än för
detta vackra hus». Ihärdigheten vann öfver honom
likväl, och han gjorde sällskap in. Hans fot blödde ännu.
Inkommen till sin hustru sporde mannen — de voro
barnlösa —: »Vill du antaga dig denna gosse?» Frun
rynkade pannan, och en hel här af tankar for igenom
henne. Den lille gossen såg, att han just icke var
välkommen, slog därför ånyo ner blicken och varsnade,
att blod från hans fot» kommit på den vackra mattan,
hvarför han såg mot dörren, och hade han kommit ut,
hade han säkert flytt, ty han fann sig själf så ovärdig
och opassande för det vackra rum, där han kommit in.
Ett allvarligt samtal uppstod emellan mannen och
hustrun, hvarefter frun med mild ton sporde den lille:
»Vill du blifva vår?» Han ville men tordes och kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
