Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O. G. J. Berglund: Tröstaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
717
hos sina föräldrar. Den bäste son skulle icke kunna
bringa hjälp i lifvets pröfningar. Det gifves sorger, som
det ej står i mänsklig förmåga att förjaga, lidanden, som
hela världens läkekonst icke kan lindra. Genom
syndens inträde i världen har vår jord blifvit en tåredal,
och vi äro alla i behof af en tröstare, som är mera för
oss, än hvad Noa kunde blifva för sin fader. Lamek
var icke den ende, som kände behof af en tröstare.
Vore det så, skulle han icke hafva sagt: »denne skall
trösta oss, Lamek är icke blott en tolk för sin samtid, utan
för alla tiders människor. Behofvet efter en gudomlig
tröstare är så stort och allmänt, att ingen människa
undgår detsamma. Unga och gamla, fattiga och rika, höga
och låga, lärda och olärda — alla behöfva de en sådan.
Många söka väl att döfva detta behof med de syndiga
nöjenas bedöfningsdrycker, men åter och åter dyker det
upp, och för hvarje gång man uppvaknar från ett
sinnlighetens rus, marteras själen af denna tärande oro, som
ingen makt i världen kan borttaga.
Denna oro och detta behof framträder mycket tidigt.
Vi hafva icke vändt många blad i den Heliga skrift
förr än dessa våra textord möta oss. Eva hade icke förr
tagit af det förbjudna trädets frukt, förr än hennes
lyckliga barnaskapsförhållande till Gud upphörde, och
hennes hjärta uppfylles af en oro, -som icke ens Paradisets
härlighet kan förjaga. Forntidens vise hafva med sitt
sökande efter vishet och sanning ådagalagt, att deras
hjärtan törstat efter något, som det synliga och
materi-ela ej kunnat gifva dem. Den svarta hedendomens
af-gudatjänst företer samma längtan.
Mången menar, att religionens tröst väl är god att
hafva i ålderdomen och på sjukbädden, men under
ungdomstidens solbelysta vår är den icke blott obehöflig
utan mera en plåga än en förmån. Detta är dock ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
