- Project Runeberg -  I herrens gårdar /
517

(1901) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F. Näss: Hvad som är och hvad som skall blifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

517

unga kvinnor, ofta barn till gudfruktiga föräldrar, för
att tillfredsställa sina otyglade lidelser och föröka antalet
af de begråtansvärda vraken, som kastas på brottens
blodfärgade böljor omkring bland det skuldbelastade
samhällets hemska blindskär och bränningar. Människan
jagar efter ära, och när hon vinner den af uselt
kryperi, falskhet och den hstiga egoismens beräkningar
flätade ofta hastigt vissnande ärekransen, använder hon
detta företräde till att »förlägga i himmelen sin mun»
och kasta föraktets brännande lavaström ut öfver sina
»lägre stående» samtida. Människan begär makt, och
får hon sådan, så använder hon den till rofferi,
blodsutgjutelse, förtryck samt legaliserande af socialt och
religiöst slafveri. Hon begär smicker och hon vinner det
genom penningens, slöseriets, utsväfningarnas, lättsinnets
den vansinniga frikostighetens och den hycklande
inställsamhetens makt och tjusning; men den sista tributen
af detta »goda» (smickret) offras vid gr afven i form af
vilseledande och lögnaktiga annonser, ihåliga
»persona-lier», köpta »griftetal» och »dödsrunor». Det begäres
äfven tillfälle till frälsning, men detta goda vill den af
syndens skummande bägare berusade världsmänniskan
icke hafva förrän i dödsögonblicket, när hon förloradt
hvarje gnista af hopp om återgång till syndalifvet,
men hon får detta »goda medan hon lefver», och när
hennes tid kommer, är det för sent. Därnäst vaknar hon
och »pinas». Iledan innan klocktonerna ljuda öfver
graf-ven framtränger öfver det »befästa svalget» ångestropen
från den i »lågorna» plågade, som bittert beklagar, att
han «pinas svårligen». Af hvad? Af yttersta fattigdom?
På jorden lefde han i »glädje och prakt», i öfverflöd af
alla njutningsmedel; i »dödsriket» är han »jämmerlig,
fattig och naken», men — icke »blind». Han hade
noggrant uppassats af bugande tjänare,! pinan får han ej en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:37:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/herrgardar/0473.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free