Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Vestin: Det bästa till sist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
i ditt sköte! Hvar lära konsten att afväpna dig? Jo,
han, som segrade på berget och på templets afsprång
kan gifva segerkraft, och är han med oss, hvem kan då
vara emot oss? När vi hafva Kristus, då hafva vi nog,
ty han fyller hjärtat med frid, han gifver glädje
tillfyllest, han är uti oss härlighetens hopp, han är vår
rättfärdighet och vårt lif, och då så är, hvad kunna vi mera
önska? Det är en värld af ovärdeliga skatter, det är
sannt, men likväl är
Det bästa gömdt till sist.
Guds rikes dyrbaraste klenoder hafva aldrig
förfelat sitt ändamål att skänka tröst och glädje åt
Sions-vandrare, som under sin färd spanat efter hemlandets
kust. Tron är det fjärrglas, genom hvilket det, om än
svagt, framskymtar; i hoppet glädjas de åt att en gång
få beträda dess helga mark; men hvad är väl allt detta
att jämföra mot sällheten af att med afslöjad blick stå
ansikte mot ansikte med lifvets furste samt vara där
han är. Så länge vi dväljas på ökenstig skall den osedda
dagen vålla oss bekymmer, fler eller färre, ehuru detta
ej kan störta vår sällhetsgrund. Vår vedersakare skall
aldrig i tiden upphöra att försöka vinna sin afsikt.
nämligen bringa oss på fall, därmed arbetar han
uppenbarligen och hemligen. Vi stå därför i fara. Det är
därför som vårt jubel alltid bortdör i en känsla af fruktan.
Det börjar blifva allt tydligare, att vi måste skaffa med
fruktan vår egen frälsning. Försoningens sång, som vi
här uppstämma, må vara hur entusiastisk som helst, den
skall aldrig blifva så melodiskt ren som den vi skola
uppstämma där uppe, då den blir en hyllningssång åt
Lammet, därför att vi äro bevarade, evigt bevarade. Inga
osedda dagar vänta mera, de hafva alla bäddats i tidens
graf för att tillsammans med den sofva evighetens långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
