- Project Runeberg -  I herrens gårdar /
59

(1901) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O. F. Hejbenberg: Herrens stora verk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

59

niska kan icke af sig själf blifva en ny skapelse, det
.är ett Guds verk. Och hafva vi blifvit frälsta, så ligger
icke däruti någon berömmelse för oss. Efter köttet
hade Abraham icke att berömma sig, och all vår
berömmelse är äfven utelyckt. Vi hänvisas äfven här
vid lag till Kristus. Af honom få vi berömma oss.
Verket är hans. Men huru lyckligt att veta, det han
utfört sitt verk i våra hjärtan!

Vi gamla komma ihåg en tid, då det rådde mörker
öfver allt. Jag minnes ännu huru i denna stad ett
tjugutal personer af våra trosfränder voro samlade
i en liten, oansenlig sal för att dyrka Gud. Herrens
verk var då litet som ett senapskorn, men af detta
senapskorn har blifvit ett stort träd. Vårt samfund har
här i dag tre a fyra hundra ombud. Det är
förvånans-värdt, när vi tänka på den förändring, som försiggått
på de senaste 50 åren både i vårt land och i andra
länder. Men dock, mina vänner, om jag går ut på
stadens larmande gator, så finner jag en stor massa
människor, hvilkas anleten icke bära vittnesbörd om
att de varit med Jesus af Nasaret. Går jag ut på
förlustelseställena, o hvilken syn! Där är en stor skara,
som icke känner Gud. De hasta mot fördärfvet. Rätt
hvad det är smyger sig döden öfver dem, de afhuggas
och förgås, emedan de icke känna Gud. Hafva då icke
vi orsak att vara glada där öfver, att Gud kom till oss,
där vi lågo i vårt blod, och sade till oss: Du skall
lefva. Herrens verk äro stora, och då vi betrakta dem,
blifva vi små och ringa. Ty af nåden äro vi frälsta.
O, jag minnes ännu i dag huru på härvarande Stortorg
en broder kom och lade sin hand på min axel och talade
med mig om Gud. Jag fick ett styng i hjärtat. O hvad
jag var olycklig! Jag var äfven mycket okunnig och
visste ingenting om Gud. Men huru underligt att Herren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:37:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/herrgardar/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free